Samtid möter dåtid i museets salar. I ett av rummen finns en gipsavgjutning av Laokoongruppen, en av antikens allra mest kända skulpturer. På väggen mittemot visas den amerikanske videokonstnären Bill Violas film Quintet of the astonished från 2001.
Det skiljer mer än 2 000 år mellan Apollonprästens plågade kamp mot jätteormarna som gudarna sänt som straff och de fem känslomässigt drabbade människorna i Bill Violas videoverk. Ändå tycks de som gjorda för att spela med och mot varandra.
- Det var jätteviktigt att Violas verk skulle finnas med, men först var han och hans gallerist lite tveksamma. Jag lyckades dock övertyga honom om att sambanden är naturliga, att hans verk kommer till sin rätt och bidrar till att inte bara kommentera utan också fördjupa förståelsen för den äldre konsten, säger utställningskommissarien Karin Sidén.
Samspelet mellan nu och då är signifikativ för utställningen Passioner - konst och känslor genom fem sekler som invigs på Nationalmuseum den 8 mars. Sex verk av Bill Viola fungerar som sammanhållande länk mellan de olika delarna av utställningen. Den oupphörliga och oändligt långsamma våg av känslor som sveper över människorna i videon Quintet of the astonished återspeglas både i det religiösa måleriets dramatiserade skildringar av smärta, sorg och lidande och i strama och stoiskt behärskade porträtt från 1500-talet.
Karin Sidén fick idén till utställningen för flera år sedan då Barockakademien arrangerade konferensen Själens uttryck på Stockholms universitet. Då var det framför allt känslorna i barockens bildkonst, litteratur och musik som diskuterades - men hon bestämde sig för att vidga området.
- Ju mer jag började tänka på ämnet kände jag att det går som en röd tråd genom hela konsthistorien. Det är ett gigantiskt ämne som också vetter mot psykologi, filosofi och litteratur, ja allt i princip.
I konsten uppstod tidigt ett behov av att systematisera hur känslorna bäst skulle uttryckas. Under 1600-talet skapade Charles Le Brun, hovmålare åt Ludvig XIV av Frankrike, ett stort antal schematiska bilder över hur de olika passionerna speglas i ansiktet. Hans "Caractères des passions" användes som mall av konstnärer ända in på 1800-talet.
Besläktad med Le Bruns känslomallar är fysionomiken, den pseudovetenskapliga konsten att läsa av en människas egenskaper via hennes ansikte. I utställningen visas också porträttgallerier av kriminella, mentalsjuka och prostituerade, i en forskning som snart omfamnades av rasbiologin.
Utställningen omfattar omkring 200 föremål och verk av konstnärer som Albrecht Dürer, Rembrandt, Zurbarán, Edvard Munch, Tony Oursler och Rineke Dijkstra. Lättast har det varit att hitta verk som uttrycker sorg och lidande. Svårast?
- Det finns inte jättemycket skratt, konstaterar Karin Sidén.