Stjärnfotograf stal showen
Nya Fotografiska hamnar nästan i skymundan när Annie Leibovitz intar Stockholm. På senare år har den amerikanska fotografen fått samma stjärnstatus som de kändisar hon porträtterar.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Men det är knappast Dan Wolgers som är huvudperson på Stadsgårdskajen den här dagen. Inte heller de tre mycket välrenommerade fotografer-- Lennart Nilsson, Vee Speers och Joel-Peter Witkin - som också ställer ut på Fotografiska.
Stjärnan för dagen heter Annie Leibovitz. Det är den 60-åriga fotografen som lockat merparten av det journalistuppbåd som samlats på museet på torsdagen, det är hon som dominerar utställningsytan med 194 bilder tagna mellan 1990 och 2005.
Det är också hon som dikterar riktlinjerna för sina svenska kollegors arbete: Ett kort photocall. Inga fotografier på andra bilder än dem hon själv ställer sig vid i utställningen. Efter snart fyra decennier i gamet är Annie Leibovitz väl medveten om sitt värde.
- Fotografiska har valt ut väldigt bra fotografer till öppningsutställningen, konstaterar hon skämtsamt under presskonferensen.
Artigt svarar hon på frågor om vad hon tycker om Fotografiska ("vackert, starkt", "de pratar om det i New York och London"), berömmer Lennart Nilsson för hans banbrytande arbete med att skildra foster och sädesceller ("jag var väldigt spänd på att komma hit för att möta Lennart") och uppluckringen mellan det privata och det offentliga i sin utställning.
- När jag började arbeta med den här utställningen hade både min far och Susan Sontag just avlidit. När jag började leta efter en bild av Susan till en minnesbok hittade jag familjebilder som jag knappt visste att jag hade. Även om jag älskar mitt uppdragsarbete så började det personliga arbetet plötsligt verka väldigt viktigt.
Det är för sina glossiga kändisbilder hon är mest känd, fotografier så vackra och artificiella att de på egen hand förkroppsligar Hollywood.
Men i utställningen hänger bilderna av den höggravida skådespelerskan Demi Moore och den gamle rockrebellen Mick Jagger sida vid sida med fotografier hämtade ur Annie Leibovitz privata sfär. Den levnadsglada familjen, dottern Sarah Cameron med den allvarsamt genomträngande blicken, livskamraten och författaren Susan Sontag.
Den sistnämnda följer kameran obevekligt genom cancerbehandlingarna ända in i döden.
Det hör till ovanligheterna att Annie Leibovitz kryper tätt inpå dem hon fotograferar. Hon håller sig helst en bit på avstånd, låter miljön vara en viktig del av bilden. Men ibland utövar de porträtterade en sådan magnetisk kraft att hon avviker från linjen. Som med författaren William S Burroughs, en man med urgamla ögon och äggskalstunn skalle och som med mamma Marilyn, vars porträtt från 1997 är Leibovitz favoritbild.
I boken På uppdrag beskriver hon varför. "Det är en ärlig bild. Min mamma ser på mig som om kameran inte fanns."
Så jobbar vi med nyheter