Böckers popularitet kan mätas i upplagor, försäljningssiffror och om de gett upphov till filmatiseringar. Ett annat mått är hur intressanta de är för boktjuvar.
I USA toppade böcker av Charles Bukowski, Jim Thompson, Philip K. Dick och William S. Burroughs listan över stulna böcker 2008 (New York Times). Samma år var The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides den mest snattade boken i Storbritannien, enligt The Telegraph.
Och skulle en kalenderbitare ge sig i kast med ämnet kommer säkert Bibeln och Harry Potter-böcker att hamna högt på listan. Till kategorin stöldbegärliga böcker hör förstås också äldre handskrifter (minns bibliotekstjuven som gav upphov till en teveserie).
Och kultböcker förstås.
Till den senare gruppen hör Ragnar Åslunds (1931–1986) Svenska bordeller: En kartläggning av etablissemang i Sverige, till tjänst för resande och turister. Boken gavs ut 1967 och är en genomgång av 60 påhittade horhus. Boken ska ses som satir i skenet av 1960-talets sexuella frigörelse och kanske också som ett bidrag till diskussionen om statliga bordeller.
Jag kan förstå bibliotekariers svårigheter och mödor med att klassificera böcker som rör sig över och bortom genrer. Men jag misstänker att Ragnar Åslund i sin himmel ler gott åt att hans bok klassas under Qm-c: Hotell Turistväsen Sverige. Jag försökte fjärrlåna boken via Stadsbiblioteket i Luleå, men fick nobben – just på grund av att så många exemplar har försvunnit. Resa till Stockholm och besök på Kungliga biblioteket, alltså. Efter att ha läst, tummat på och bläddrat i denna bok, måste jag delge några pärlor ur Svenska bordeller.
I boken får läsaren följa med till 56 orter och sammanlagt 60 etablissemang. Jag har valt ut fyra orter där vi med Ragnar Åslund som ciceron ges smakprov på såväl orters som etablissemangs karaktär.
Men först några ord ur förordet:
”I denna presentation av svenska bordeller, som är den första i sitt slag, har jag sökt redovisa såväl för- som nackdelar hos de olika etablissemangen i landet. Vid sidan av etablissemangens skötsel och atmosfär har jag kortfattat redogjort för flickornas små egenheter och eventuella specialiteter; målsättningen har varit att förmedla det helhetsintryck som gästen får av varje enskilt ställe. I de flesta fall har, för att ge bakgrund och relief, även något av ortsmiljön nedtecknats. [...] Alla sakuppgifter hänför sig till förhållandena per den 31 augusti 1967.”
Enligt Svenska tidningsartiklar 1967 och Svenska tidskriftsartiklar samma år fick boken inga recensioner. Ragnar Åslund finns omnämnd i Norrländsk uppslagsbok, fjärde bandet, 1996. Där omnämns dock inte denna titel. Och är du intresserad av att köpa ett exemplar av Svenska bordeller ligger prislappen på 1 400 kronor och uppåt.
Ja, Ragnar Åslund kanske föll en del på läppen.
Fyra tjejer som drev bloggen Snaskigt Fakta var inte imponerade och skrev i februari 2011:
”Det var inte bättre förr. Hoppas Ragnar Åslund dog av pesten, klaustrofobi, spetälska eller någon annan trevlig åkomma som passar grabbar med stake som Ragnar Åslund synnerligen verkade besitta.”
Att beröra och uppröra har sitt pris. Troligen var Ragnar Åslund var medveten om det.
Peo Rask