Det är en av de sista vårvinterdagarna i Abisko. Solen har äntligen börjat gassa efter påskaftonens blåst och regn. Nere vid hamnen är skoterleden alldeles gropig av alla skoteråkare som åkt ut på Torneträsk och luften fylls av ljudet av skotrar som passerar. Men vid arkplatsen en bit därifrån är det lugnt och stilla.
I en liten, svartmålad ark med grå knutar står en dörr öppen. Det är familjen Olla-Sandgrens ark och Stefan Olla står utanför och förvånas över att de är ensamma på arkplatsen.– På påsken brukar det vara fullt, säger han och tittar ut över arkplatsen som påminner om ett fiskeläge i miniatyr.
Vissa arkar är slitna med flagnad rödfärg, andra är helt i plåt och en del arkar ser ut som mindre stugor; röda med vita knutar.
Varje helg från mitten av mars till första helgen i maj är det hit som familjen Olla-Sandgren åker.– Sedan brukar det bli söderut istället, säger Stefan och påminner sig sedan om kaffet som kokar på den lilla spisen. Han går in i den fyra kvadratmeter stora arken.
– Det är det viktigaste, kaffet.
Han och frun Malin hade en mindre ark tidigare men den gick sönder under en storm. Men för åtta år sedan skaffade de denna ark och så växte intresset mer och mer, berättar Stefan.
– Framför allt när ungarna tyckte att det var kul att komma hit. Äldsta flickan är arton år och hon följer med än. De följer med hela gänget. Man räknar med att snart kanske vi får lite lugn och ro, säger Stefan och skrattar.
I takt med att familjen växt har även arken växt och nu är det två arkar som står intill varandra. I den ena arken ryms både köksdel och sittplatser som kan göras om till sängplatser. I den andra arken finns sovplatser och förvaring under sängarna.
Varje helg när familjen åker från arkplatsen drar Stefan isär arkarna.
– Tanken från början var att jag skulle bygga två arkar för att ungarna skulle få sova i en ark när de blev äldre. Men att ha gasol- eller fotogenvärmare och så skulle de ligga där själva när de var tretton, fjorton år kändes inte så lustigt. Då blev det den här idén istället. Jag har samma värmare till alltihop men har själv kontroll över det.
När man går in i arken inser man genast att minutiös ordning råder. Kläder hänger prydligt från krokar på väggarna. I köksutrymmet står plastmuggar uppstaplade. Köksredskapen har sin plats i byttor, på en hylla ovanför bordet står en liten radio och så lyxen under kvällarna: en teve som går på solceller. När familjen ska sova fälls bordet ner och med hjälp av en iläggskiva bildas en sängplats.
– Det är som en husvagn. Då ligger vi två här, hunden här och tre i andra arken, säger Stefan.
Bänkarna längs bordet fungerar även som förvaring.
–Det gäller att ta vara på alla utrymmen. Under de här slänger vi in extrakläder, säger Stefan och lyfter på bänklocket.
Vad måste man tänka på när man bor så här trångt?
– Alla vet vad som gäller, att hålla reda på var vi hänger kläder och grejer, inte bara slänga allting för då blir det rena kaoset. Varenda gång vi kommer utifrån en tur hänger alla upp grejer på tork så det blir torrt och fint.
För en trångbodd trivsel krävs det också att alla är medvetna om att ”allting har en plats”, berättar Malin Olla-Sandgren.
– Man måste tänka på att man organiserar. När man ska vara här många dagar får man lämna lite grejer i bilen och så åker vi och hämtar de grejerna en annan dag. Men det här arklivet växer man ju in i. Jag tror inte att vi hade börjat med tre barn och en hund.
Det är Stefan som har gjort iordning arken och ledordet har varit att ta tillvara på utrymmet. Köksdelen har exempelvis utvidgats från år till år, berättar Stefan.
– Man har planerat och försökt få smarta lösningar. Vi kan diska till och med om vi vill, säger han och visar en diskho som döljer sig under ett lock i bänkskivan.
Gardinerna och bänköverdragen har Malin sytt men även om de gjort olika saker till arken är idéerna gemensamma. Vissa saker har de fått göra om.
– När vi skulle bygga ihop sängarna insåg vi att skivorna emellan var för smala. Då fick vi sätta på en extralist för att skivan skulle ligga kvar, säger Malin.
Den senaste förbättringen i arken är krokar i taket där kläder kan hängas upp på tork.
– Det är nästan det största problemet, att torka kläder på kvällarna när man kom in och allt är dyngsurt, säger Stefan.
Och nästan varje vår kommer de på förbättringar. Solcellerna var mindre från början men så kom de på att de behövde större. Lamporna byttes ut till led-lampor eftersom de drog mindre ström och en heltäckningsmatta har lagts in istället för trasmattor.
– Nästa steg är att vi kanske ska måla invändigt så att den blir lite ljusare. När man börjar vara här i februari-mars när det är mörkt på kvällarna måste man tänka på att spara ström på batteriet.
Oavsett väder försöker familjen vara ute på dagarna. Likaså försöker familjen oftast äta utomhus.
– Det är mycket lättare att grilla ute. Oftast tar vi bara en filtallrik eller varm korv eller något enkelt på kvällen när vi kommer tillbaka. Och när man håller på att laga mat härinne måste alla andra sitta still. Man kan ju inte hoppa runt här. En gör allt när man väl börjar, säger Malin.
Vad är det bästa med att ha en ark?
– Lugnet och friheten. Jag har stått med husvagn på husvagnsparkering och det känns som om alla är inpå varandra. Sedan flyttade vi hit. Då var vi ensamma i flera års tid innan det började komma folk, säger Stefan.
– Att vi är ute är största fördelen. Det finns inget dåligt väder utan vi är ute hela dagarna. Samtidigt får man chans att umgås med barnen. På kvällarna spelar vi spel, yatzy eller kort.
–Det gör man ju inte hemma, då är ju teven jämt igång. Här umgås vi med familjen, säger Malin.