Storebror ser din blå cocker spaniel-bok
Självklart hade dagboken ett lås - ett rött litet hjärtformat. Antagligen hade man kunnat forcera detta inom loppet av tio sekunder med en helt vanlig kökssax, men det fanns ändå något betryggande över att det de facto fanns där. Psykologiskt sett var det där låset något som förborgade och säkerställde hemligheter.
I dag är det ganska många som skriver dagbok, men inte längre i blå cocker spaniel-böcker. Istället bloggar man på nätet. Här vänder varenda kotte ut och in på sitt känsloliv till allmän beskådan. Relationer, jobb, drömmar, kriser - allt finns att läsa på internet.
Bloggandet fyller något slags exhibitionistiskt behov hos människan, ett behov som enkelt kan stillas genom att skapa en sida på internet. Man kan undra om det inte snart borde komma en backlash - att den här offentligheten urholkat individen och att man plötsligt upptäcker att man blivit för personlig, berättat för mycket, inför alltför många, inför vem som helst.
Detta är förstås ur ett individualistiskt perspektiv. Men ur ett integritetsperspektiv har också nya problem börjat dyka upp i bloggosfären.
Den till synes anonyme bloggaren är ungeför lika svårforcerad som det där hjärtformade låset på min gamla dagbok.
Om "Cybergirl" undrar varför hon får snuskiga mail är det för att hennes mailadress på nätet är som en liten ovetande fisk som simmar direkt under spammarnas ekolod. Har hon dessutom använt ordet "sex" i sina inlägg kan hon lita på att hon får extra många erbjudanden - om allt från viagra till nakna tonårsflickor på college.
Om "SmurfetteBabe" plötsligt kontaktas av en gammal stalker från gymnasietiden är det kanske rentav för att hennes nickname är anonymt i bloggen, men inte på det där bröllopsforumet hon brukar delta i.
Storebror (och alla lillebrorsor) ser din virtuella blå cocker spaniel-bok.
Allehanda uppgifter om oss är sökbara vare sig vi vill det eller inte; födelsedagar, adresser, åsikter, ekonomi - snabbt, smärtfritt och ofta gratis för privatpersoner och marknadsföringsföretag. Informationsbyråer skaffar sig enkelt tillstånd för att tillhandahålla upplysningarna eftersom lagstiftningen om personuppgifter på nätet är alltför bristfällig och luddig.
Och inte nog med att nätet läcker som ett såll - genom bloggande, forumdeltagande och registrering på olika hemsidor förser vi det villigt och ständigt med nya godbitar om vår person.
Det är konstigt att vi inte är betydligt mer upprörda över detta. Men på något sätt har vår syn på vad som är okej trubbats av just när det gäller internet. Uppgifterna är nästan inte "på riktigt" när de ligger ute på nätet - för där har blivit en enda stor finfin gemenskaphetsdagbok som flyter omkring i ingentingets abstrakta cyberspace.
Numera kan företag också köpa in sig i folks bloggar. Skribenten Blondinbella uppger till exempel för Aftonbladet att hon tjänar uppemot fem miljoner per år på att nämna vissa produkter i sin blogg. Då är Blondinbella kanske inte längre en nätkompis som snällt delar med sig av sina erfarenheter av den nya mascaran, utan en driven och dessutom avlönad marknadsförare.
Istället är det företagens nya jaktmarker, en stor buffé av gratis marknadsundersökningar.
Plötsligt känns det som en förnyelse att gå tillbaka till den skrivna boken under huvudkudden. Att bli lite mystisk igen.
Så jobbar vi med nyheter