Surrealistiskt intensivt om Tummelisas bortglömda mamma
TEATEREdit - Tummelisas mamma av Allan EdwallRegi: Emma Swenninger och Morgan AllingMedverkande: Emma SwenningerScenografi: Fredrik BergMusik: Arttu KontkanenLjusdesign: Max WikströmNorrbottensteatern, LuleåTisdag 16 februari
Foto: Pär Bäckström
Men hur gick det egentligen för Tummelisas mamma - hon som önskade sig ett barn så hett och sedan miste det?
I Allan Edwalls pjäs Edit - Tummelisas mamma får vi följa en kvinna som önskar fram ett barn ur fantasin istället för att skaffa ett den "vanliga" vägen. Kanske inte ur en blomknopp dock, men hon hävdar att människor också kan komma till liv genom berättelser och att synliggöras.
Det slutar på ett mentalsjukhus, eftersom det faller alldeles på tok utanför de ramar för det som anses som "normala" trossatser.
Men det är heller inte hela sanningen om Edits väg från en helt vanlig personalfest till att bli fastspänd på en brits. Edit, som ständigt kämpat för det fria tänkandet börjar alltmer bli fast i de normer som samhället fastställt. Hon borde ägna mindre tid åt andlighet och mer åt Sköna hem, anser hon efter att senaste pojkvännen som så många andra lämnat henne. Mer tid åt karriär, träning, skönhet, facklitteratur och spännande resor. Mindre tid åt det som egentligen tilltalar henne. Lyckad, istället för lycklig.
Ju mer tid som går desto mer blir Edit övertygad om att det är hon som har fel och andra som har rätt. För vem är hon att tro att hon är något - att hennes åsikter skulle räknas?
Stressen kulminerar och sammanbrottet kommer på nämnda personalfest, sedan följer en "kärleksfull" vård för att fantasierna ska flytta ur henne. Och resultatet blir ännu en människa som fallit offer för förväntningar och besvikelser.
Emma Swenninger gör flera karaktärer i pjäsen, och trots att hon gestaltar dem ytterst livfullt har jag lite svårt att hänga med i svängarna. Skillnaden mellan Edit själv, en slags betraktare utifrån och de olika karaktärerna hon kommer i kontakt med är hårfin.
Det blir en ganska intensiv och surrealistisk föreställning där det ibland är svårt att veta vad som är verkligt. Kanske är det också tanken - det är väl så en människa i kval själv uppfattar sig själv och tillvaron?
Så jobbar vi med nyheter