Svarfvar solist med kort varsel

Klockan 22.10 på lördagskvällen ringde telefonen hemma hos Christian Svarfvar. I luren fanns Petter Sundqvist - konstnärlig ledare för Norrbottens kammarorkester där Svarfvar är konsertmästare - med ett pikant problem på halsen.
Det som aldrig tidigare har inträffat i Norrbottens kammarorkesters historia var ett faktum. Isabelle van Keulen, violinsolist i den kommande veckans konsertturné, hade insjuknat. Och agenturen såg inga möjligheter att hitta en ersättare med så kort varsel.
- Christian ringde upp mig efter en halvtimme och sa "jag gick iväg och kollade lite - och den sitter", berättar Petter Sundkvist och skrattar.
"Den", syftar på Mendelssohns violinkonsert - konserternas konsert i mångas ögon - ett oerhört svårspelat stycke.
- Vi bestämde att Christian skulle ersätta van Keulen och blåste av sökandet, säger Sundkvist.
- Det är faktiskt något ganska unikt. Jag vet inte hur många orkestrar som kan stoltsera med en konsertmästare som kan kliva upp och göra ett sådant här stycke med så kort varsel, fortsätter Sundkvist.
Mendelssohns violinkonsert i e-moll var faktiskt det stycke som Svarfvar debuterade sin professionella karriär med.
- Det är ett väldigt vackert stycke, sprudlande och elegant. Och det är också många människors "pärla" bland violinkonserter.
- Att hoppa in för en så berömd violinist som Isabelle van Keulen sätter förstås extra press på mig. Men jag hade inte spelat om det inte hade känts tryggt, fortsätter Svarfvar.
Svarfvars schema är späckat en lång tid framöver. Vid sidan av de fasta engagemangen i Norrbotten Neo och Norrbottens kammarorkester varvar han en karriär som internationell solist och en del undervisning hinner han också med. Nästa vecka åker han till New York för att göra solodebut på Carnegie Hall.
- Jag är en sådan människa som trivs som bäst när jag har mycket att göra. Och jag har alltid drömt om att få spela där, så det känns jätteroligt, säger Svarfvar.

Vägen till Carnegie Hall började faktiskt i Piteå.
- Jag är född här och bodde här under mina första månader av livet eftersom min pappa undervisade på Musikhögskolan, avslöjar Svarfvar.
Hela familjen är professionella musiker. Så därför var det inte konstigt att Christian Svarfvar hellre lekte med violiner än i sandlådan. Solodebuten med Mendelssohn-konserten framför Sveriges kammarorkester skedde vid 13 års ålder och därefter följde framgångarna slag i slag. I dag är han en av Europas mest eftertraktade violinister.
Men att stationera sig i en så pass liten ort som Piteå är inget problem, menar Svarfvar - tvärtom.
- Jag skulle önska att människor här uppe verkligen förstod vilka otroliga orkestrar de har tillgång till. Norrbotten Neo, till exempel, är en handfull av Sveriges bästa musiker och att jobba på det sättet vi gör, med den musiken vi spelar, är unikt.
Att variera den moderna konstmusiken i Neo med västerländska klassiker i kammarorkestern är heller inget problem.
- Nej, det är utvecklande att jobba på olika sätt. I Neo måste man till exempel ha en väldigt fin teknik för man kan aldrig lita på sitt öra som man kan i klassisk musik.

Neos höstprogram har varit intensivt och det är också ett kvitto på att ensemblen börjar göra sig ett namn både nationellt och internationellt.
- Men det är klart att det tar tid att etablera sig, speciellt med sådan musik som vi spelar. Ibland måste man anpassa sig lite för att göra ny musik tillgänglig för publiken, men man får inte kompromissa för mycket. Det kommer alltid att finnas både Bamse och Pusjkin och det måste det göra. En del vill ta till sig det enkla och en del vill gå vidare, säger Svarfvar.

Han är redan inbokad för Beethovens violinkonsert med Norrbotten kammarorkester i februari. Det är också ett välkänt stycke som spelats världen över och finns på otaliga inspelningar. Men Svarfvar lägger vikt vid att inte imitera någon annan violinist.
- Faktiskt måste jag erkänna att jag inte lyssnar så rasande mycket på musik hemma annat än i studiesyfte. När man jobbar med musik hela dagarna blir man lätt trött i öronen. Men det är klart att det är ofrånkomligt att få inspiration från andra, fast det får stanna vid det. Sedan måste man ändå sätta sin personliga prägel på musiken.