Man är ju inget vidare på det här med att välja mellan två rätt så snarlika saker. Till exempel den ena eller den andra gardinen till vardagsrumsfönstret, den kort- eller långärmade skjortan till partajet eller makaroner istället för potatismos till vegobullarna. Det kan nog handla om en brist hos mig, en brist på kännedom om vad som egentligen är estetiskt tilldragande, kompositionsmässigt passande eller smaskigast att tugga i sig, men jag vill gärna tro att det finns annat där att fundera över. Ett norrbottniskt färgat personlighetsdrag rent av.
Det kan i och för sig kanske handla om att just jag inte riktigt vet vad jag föredrar. Eller ännu värre vad jag tycker om och att det då inte heller är någon större vits att jag försöker lista ut det. För om jag verkligen tycker att makaroner passar lika bra till vegobullar som potatismos, då behöver alternativen aldrig innefattas av något som inte redan finns i skafferiet. Då räcker det med att bara öppna det för att veta vad jag skall äta. Och i förlängningen innebär det dessutom att jag bara behöver veta vad jag har ätit tidigare i livet för att veta vad jag behöver handla för framtiden. Basvaror kan man nog säga, i ordets mest konkreta bemärkelse.
Men i värsta fall hänger det på att jag inte har någon förståelse för vad jag egentligen vill. Att det aldrig riktigt spelar någon roll. Någon sorts värdeapatiskt tillstånd, där alla val man gör resulterar i att minsta möjligt ställda krav blir uppfyllda. Fast, vad är det som säger att njutningen inte finns där ändå? Det kan ju mycket väl vara så att jag njuter mer av en burk ärtsoppa jag valt för att den fanns hemma, än någon annan njuter av en noggrant utvald fransyska, som dessutom orsakat personen stora bekymmer att skaffa fram. Låt säga en längre tur till något lokalt slakteri lite sådär avsides hemmahörande. Kanske min förbannelse är snarare är en välsignelse?
Det är lätt att tro att EU-valet är som det att välja mellan makaroner och potatismos. Att det inte spelar någon roll vad man väljer. Men EU-valet är inte ett val man skall göra utifrån vad man känner, utan om ett val man skall göra utifrån vad som är bäst för framtiden. Det är nästan som matematik, att det går att räkna sig fram till vad man behöver välja för att det överhuvudtaget skall vara möjligt att kunna fortsätta göra medvetna val. Och i ärlighetens namn är inte heller jag särskilt engagerad, men jag tänker i alla fall rösta för en framtid där jag kan fortsätta välja mellan makaroner och potatismos.