Visst kan man gråta över rivningshus. De är få byggnader som är så berörande som rivningshuset stadshuset i Kiruna. Och så inbjudande. Huset öppnar fortfarande liksom stora famnen efter att man gripit handtagen, formgivna av Esaias Poggats, vänt upp dörrarna och stigit in i den stora sal som påminner om Blå hallen i Stockholms stadshus.
Tankarna går till en medeltida helgedom när det gäller de konstnärliga utsmyckningar, men här är det en kåk som stod färdig 1963. Det där speciella finns överallt. Till och med toaletterna ser ut som Schmalensee en gång ritade dem. Inga klåfingrade trendnissar har tillåtits ge sig på inredningen innan huset blev kulturminnesmärkt.
Jo, förresten. Där finns spåren efter ett par rökrum. Ni kanske minns denna parentes när det blev rökförbud på arbetsplatserna och till det blev fullständigt rökförbud inomhus. Kiruna stadshus fick ett part rökrum och det är bara där som Schmalensee liksom blivit utrökt. Rökrummen målades och sådan ytbehandling har inte de andra ytorna i stadshuset. Överallt annars gäller Schmalensees nakna ytor, naken betong och naket trä.
– Den här fåtöljen erbjöds vi 80 000 kronor för, säger kultursekreteraren Lennart Lantto när vi passerar en nedsutten och medfaren pjäs, en av många i ljusgul skinnklädsel och som alltid funnits där. Den är av gammal fin dansk design, men den och systerfåtöljerna kommer att restaureras och följa med till det nya stadshuset.
Lennart Lantto berättar att så mycket som möjligt av stadshuset kommer att tas till vara och läggas i förråd. Grävskoporna får inte äta upp allt. Sedan kommer tillvaratagna golv, räcken, lampor och allt det där andra som är så speciellt för Kiruna stadshus att komma till användning när kommunen bygger andra nya hus. Det gäller till och med byggnadens holländska tegel.
Men hur blir det nya stadshuset Kristallen? Kommer det att kunna mäta sig med Schmalensees prisade bygge? Vi stöter ihop med kommunalrådet Niklas Sirén och han lovar att det nya stadshuset kommer att ha samma kvaliteter, blir lika öppet i sin form, lika rikt utsmyckat och med samma grundläggande kvalitet som det nuvarande. Kirunabornas nya vardagsrum ska inte stå det gamla efter.
Men det hjälper inte. Vi kommer att fälla tårar över det gamla stadshuset när grävskoporna ger sig på huset och vi kan bara hoppas att det vinnande förslaget från danska Henning Larsens Architects når samma arkitektoniska höjd.
Och innan husrivarna anländer, bjud in norrbottningar och turister på guidade rundvandringar i ett 1960-talshus hus som saknar sitt motstycke. Det är detta rivningshus värt. Eller kanske värt att ockupera?