- Rent filologiskt är meänkieli en dialekt men politiskt är det ett eget språk. Det är viktigt och det har vi att förhålla oss till, säger teaterchefen Lars G. Thelestam.
Han är född och uppväxt i tvåspråkig miljö i Helsingfors och har därför inga problem att förstå meänkieli.
- Skillnaderna mellan finskan och meänkieli är små, men det tar tid att plocka upp. Jag har lärt mig en del meänkieli.
Han har regisserat Max Lundgrens Sveket, som Tornedalsteatern sätter upp dubbelspråkig, men har inte gett sig på att översätta.
- Det har Hanna gjort och hennes mamma Sari har kontrollerat. Hon är expert på meänkieli.
Hanna har efternamnet Oja, går i gymnasiet i Övertorneå och har den ena rollen i Sveket. Det är hon som står för meänkielin i dialogen.
- Många föräldrar lär inte sina barn meänkieli. Min mamma är från Finland så hemma har det alltid pratas både finska meänkieli. Det svåra med att översätta Sveket var kraftuttrycken och att hålla isär finskan och meänkielin. Mamma fick kontrollera min översättning, säger Hanna Oja.
- I pjäsen pratar jag också lite svenska. Det är viktigt så alla förstår sammanhangen.
Hennes motspelare är Rikard Haapala, som när han inte spelar teater studerar till dataprogrammerare.
- Jag förstår meänkieli men talar det inte. Längs älven flexas det mellan språken, i umgänget talar en del meänkieli, andra svenska. Så är det också i pjäsen, jag talar svenska och Hanna meänkieli. Ibland förklarar min replik på svenska vad Hanna sagt.
Pjäsen de ska spela handlar om narkotika och moral, om att ange sin närmaste och om det är rätt eller fel.
Scenografin är enkel: en bänk på golvet, inget ljusarrangemang, ingen scen med ridå, bara rakt upp och ned i klassrummet inför det tiotalet eleverna från Hanna Ojas gymnasieklass.
- Det känns bra, svarar hon på frågan om det är nervöst att genrepa inför den egna klassen.
Men allt går som det ska, Rikard Haapala står för de kraftfulla känsloyttringarna, Hanna är den som har fötterna på jorden och som kommit ur missbruket, men påminner sin före detta pojkvän om hans skuld till en tredje persons död.
Efter den korta föreställningen följer ett samtal med publiken om moralen i pjäsen: Är det rätt att ange en vän som begått ett allvarligt brott eller är det ett svek.
Alexander Lossev, 18, är en i publiken och efteråt förklarar han att han gillar pjäsen.
- Riktigt bra spelat och verklighetstroget. Ämnet är viktigt men svårt att diskutera. Det är lättare att säga hur andra ska göra om man själv hamnar i samma situation. Jag kommet och kollar pjäsen också i kväll.
Det han sett är genrepet inför den riktiga premiären på kvällen, med större publik.
Isa Lejon och Viktoria Granat är också nöjda när de lämnar föreställningen.
- Den var bra för jag är intresserad av ämnet moral. Här i Övertorneå är knark ett ganska dolt problem, men inte alkoholen, säger Viktoria.
- Knark är ett större problem i Luleå, säger Isa.
De båda flickorna är representativa för Tornedalsteaterns publik vad gäller språket.
- Jag begrep bara några ord av meänkielin men förstod ändå det mesta av pjäsen, säger Isa Lejon.
- Jag förstod allt och det blev bra diskussion mot slutet. Det är jättebra att pjäsen ska gå i skolorna till hösten, säger Viktoria Granat.
Den lilla ensemblen är också nöjd efter genrepet.
- Vi nådde fram. Jag såg att de var tagna. säger Rikard Haapala..
- Visst hängde dom med, det kändes som att de fångades av det vi gjorde, säger Hanna Oja.
Regissören Lars G Thelestam:
- Jag är helt nöjd. Nu var det första gången med publik, en ny dimension. Det uppstår ingen teater förrän publiken är med. Bekräftelse vi fick är vår kick.
Efter fyra månader vid Tornedalsteatern ångrar han inte att han sökte jobbet som chef för den tvåspråkiga teatern.
- Det flyter på bra och vi har nu och har haft en väldig ansamling premiärer. Vi ska spela så mycket som möjligt på meänkieli, men det ska vara begripligt också för de som bara kan svenska. Det är konststycket.
- I sommarens uppsättning av Strindbergs Kronbruden kommer hälften att spelas på meänkieli. Den handlar ju om en släktfejd och då blir det naturligt att den ena bara talar meänkieli.