Det är inte brott man tänker på precis, när man slår sig ner på Leif GW Perssons rymliga kontorsbalkong med semesterblått vatten och segelbåtar nedanför. Leif GW Persson själv är barfota och klädd i vita linnekläder och bjuder på kylt flaskvatten. Men det är precis i den här när-man-minst-anar-det-känslan som författaren har placerat sin senaste roman Bombmakaren och hans kvinna.
– Jag ville skriva om den terrorism som jag tyvärr tror kommer att hända även här i Sverige, plus att jag ville röra mig i en annan värld än hos de vanliga våldsverkarna, med vanliga människor i någon mening, säger Leif GW Persson och blickar ut över idyllen.
I boken får Säpo tips om att medlemmar ur en svensksomalisk familj med anknytning till ett känt terrornätverk, planerar ett terrordåd under nationaldagsfirandet på Skansen. Här börjar en katt- och råttalek med de misstänkta gärningsmännen, men också mot det innersta av Säpos egen polisiära sfär.
Det handlar också om hur fördomar och förutfattade meningar om till exempel ursprung, hudfärg och klasstillhörighet, kan ställa sig i vägen för tanken.
– De flesta brott är prima föda om man vill göda sina fördomar. Om en kvinna har avlidit, åker man ju alltid ut och hämtar mannen, hur förtvivlad han än är, säger Leif GW Persson.
I centrum för händelseutvecklingen står alltså Lisa Mattei, ung kriminalkommissarie i GW Perssons tidigare deckare, nu medelålders operativ chef på Säpo. Det här är första gången en kvinna spelar huvudrollen i en Leif GW-roman. Dock inte på tv där Anna Holt lyftes fram i tv-serien. Dessutom tar kvinnor med makt – goda, onda och i gråskalan däremellan – överlag mer plats i den nya boken än brukligt i GW-sammanhang.
– Det gör de ju i verkligheten också. Men det betyder inte att de är bättre än sina manliga motsvarigheter, säger han.
Framför allt står Lisa Mattei med sina finsmakartendenser och analytiska hjärna, i bjärt kontrast mot den hårt drickande fördomsmaskinen Evert Bäckström som stått i fokus i de tre föregående kriminalromanerna. Det är hon som får pusselbitarna, som först inte verkar passa ihop, att ändå göra det.
– Lisa Mattei är ju en människa som är högt begåvad, hon ser saker som ingen annan ser. Med tiden har hon också blivit mindre idealistisk, mer pragmatisk och mer hänsynslös.
– Sedan var jag lite trött på Evert Bäckström också, säger Leif GW Persson.
Evert Bäckström, ja. Som trots sina osmickrande karaktärsdrag blivit en omtyckt figur som till och med fick en egen tv-serie i amerikanska Fox i början av året. Men Everett Backstrom som den betitlades i USA, lades ner redan efter en säsong.
– Ingen var gladare än jag, den var ju så jävla dålig.
– Drabbades jag av en djup sorg när den lades ner? Svar nej. Det kändes närmast rättvist. Bäckström är ju en dålig människa och så jävla sanslös, men de hade förvandlat honom till en vanlig hållningslös alkis. Bäckström är ju något mycket värre, en mycket slug och fördomsfull människa, säger han.
– Min agent säger att han ska sälja Bäckström en gång till. Men det är väl ok, karln är ju odödlig. (TT)