Texten snurrar hos Blikstad
BOKNew Frontier HotelLine BlikstadNorstedts förlag
Foto:
Det är delvis en teknisk fråga. New Frontier Hotel innehåller drygt 150 texter och många är bara på några rader, ett fåtal omfattar ett par sidor. Man ser denna fragmentisering tydligare när man läser om romanen. Då upptäcker man också hur mycket som sker i skiftena, som inte berättas eller underförstås.
Men den där känslan av att texten när som helst kan snurra runt på klacken och lämna sällskapet hänger också samman med personerna. De har en väldig överskottsenergi och oro och flyttar sig hela tiden, reser sig, går, försvinner, cyklar i väg, lämnar sällskapet, skymtar och är borta, de backar undan.
Egentligen har romanen två tidsplan. Det mesta utspelas 1969 men Blikstad lyfter ständigt in det som hände 1950 då Edith under en tid bodde i USA och en enda natt träffade Elvis (på New Frontier Hotel i Las Vegas). Men de två planen binds ihop på tusen sätt; som när de två yngre barnen hittar gamla bilder från den tiden och leker att de är Edith och Elvis.
1969 driver Edith ett konditori i Västsverige. Hon lever inte längre ihop med Evert, som kastades ut och försvann efter ett våldsamt handgemäng. De två möttes i USA när Edith ställde upp i en skönhetstävling. Evert var där som fotograf och tog bilder av henne.
När hon befann sig i USA var äldste sonen John kvar hemma men hon bryter också upp och far till Norge, hemlandet, vid ett senare tillfälle, trots att hon då har tre barn. Man såg samma tema i Blikstads debutbok, Till Ester. Där fanns också en kvinna som inte orkade med sitt ansvar och vid några tillfällen föll ur modersrollen och flydde.
Så får vi följa John i Nevadaöknen, han har som en gång modern tagit sig till staterna och jobbar på ett kraftverksbygge. När två karlar störtar från hög höjd får han emellertid nog och återvänder hem.
I Sverige är Otto, minstingen, kär i Liv, sin syster. Hon är 13 men kär i Anders som är tjugofem. Bindningarna mellan personerna har ett incestuöst och pedofilt drag.
1969 dyker också Evert upp. Han vill ha tag i de bilder han tog av familjen för att göra en utställning. Och han försöker då också på olika sätt få med sig Otto.
En rad scener återkommer, varieras, varvas och kommer ibland nästan ordagrant tillbaka. Barnen spelar samma skivor gång på gång och Blikstad gör något liknande. Hon repriserar. Så kan hon plötsligt slå in en ny episod, stark, skarp och avrundad, som inlyft från en annan bok.
En nyckelscen är när John kör på Liv med sin moped och krossar hennes bäcken. Efter det är hon invalidiserad. Också den händelsen dyker upp i en sorts hemsk repris mot slutet.
Så jobbar vi med nyheter