Längst in på en slingrig väg efter avfarten mot Töre ligger en vit villa. Där bor 29-åriga Therese Johansson med sin man och deras två hundar, i vad hon själv kallar "ett renoveringsprojekt".
Det är också därifrån hon utgår i sitt jobb i film- och seriebranschen. Senast som inspelningsassistent på Jag for ner till bror som avslutades i början av april. Den tog bland annat plats i Jämtön, tio minuter från hennes hem.
– Det har varit helt fantastiskt. Det är ett sånt samarbete och så många människor man får träffa, säger hon och berättar att det har varit "lyxigt" att ha så nära till jobbet.
– Mitt jobb brukar ofta innebära längre perioder hemifrån.
Men vägen in i branschen har inte alltid varit självklar. Från början hade hon tankarna på ett mer tekniskt yrke och valde fordonsprogrammet på gymnasiet. Kärleken till världen bakom kulisserna kom smygande under tonåren när hon jobbade på Kalix lokala teater som projektledare för barn-och ungdomsgrupper.
– Det var verkligen då jag förstod att det var något kreativt jag vill jobba med, jag blev påmind om det jag drömt om sen liten. Det var något universum ville säga till mig.
Hon sökte in till en filmskola i USA och kom in. Med siktet på skådespelaryrket spenderade hon ett år i Los Angeles.
– Det var en jättehäftig tid. Jag lärde mig otroligt mycket om konsten och branschen.
När hon kom hem till Norrbotten igen insåg hon att det var här hon ville bo.
– Det var då det blev svårt, alla mina kontakter var på andra sidan havet. Men när jag lyfte blicken insåg jag att det finns en hel bransch. Varför låsa upp sig vid en yrkesroll när man kan göra flera? Jag är en sån person som tycker om att göra olika grejer, då tröttnar man aldrig.
Bland annat har hon hunnit arbetat på produktioner som julkalendern Knycketrtz, Stöld, Rörelser, Dance club och Ett sista race, med roller från allt som plats- och statistansvarig till olika typer av assistent.
–Man vet aldrig vad man kommer att göra – det kan vara allt från att få en häst att gå till att hoppa in för skådespelare och springa på en äng. Det kan vara 40 minusgrader och handla om att dra upp en skoter.
– Det är just det som är så roligt. Det är problemlösning, och jag vet aldrig vad dagen kommer att innebära. Tekniskt sett har jag samma arbetsuppgifter, men de kan se väldigt olika ut. Det är fantastiskt kul.
Fördelarna med att komma från Norrbotten i hennes yrkesroll är många – främst handlar det om en särskild handlingskraft, menar Therese.
– Behöver något skottas, så är det vardag för mig. Jag tror att det är just det, säger hon och ger exempel:
– Jag kan köra skoter och backa med kåpsläp – de praktiska sakerna har jag med mig från min uppväxt i Norrbotten. Transportlinjen på gymnasiet har kommit till nytta, det var någon mening med det också (skratt).
Fast Therese lyckats livnära sig inom branschen i över ett år, finns det utmaningar med yrket.
– Många gånger vet jag inte vad mitt nästa jobb kommer bli, det är därför jag vidgar mina vyer och gör olika grejer.
Hon avslutar:
– Är det lugnt på filmfronten kan jag hoppa in i äldreomsorgen, jag upplever det som en frihet att kunna göra olika saker utan att låsa fast sig.