Fettisdag - Semmeldagen, tänk att vi en dag per år får hylla och fira denna fantastiska skapelse. Detta underbara bakverk som nu kommer i fler och fler variationer - vanilj, choklad, saffran och alla med varierande innehåll. En av trehundrasextiofem dagar får vi sätta semlan på piedestal. En dag per år får semlan vara numero uno.
Men tänk att en sån kompetent bulle bara får en dag. Alldeles för lite om ni frågar mig. Kanelbullen (som i och för sig också har en egen dag) står där längst fram på hyllan. Den självgoda som ofta ser sig som bulldiskens enväldige härskare. Klädd i bullpapper som går lite för högt bruka den tycka: "Det är kul att semlor kan". Och: "Lite semlig fägring är ju alltid trevligt." Den som faktiskt kan vara livsfarlig om den känner sig trängd.
Men jag anar en förändring. Semlan är på gång, för varje år kommer den lite tidigare. Saffranssemlorna börjar dyka upp redan på höstkanten. Tyst trotsar den mossiga traditioner och tar för sig. Den tar plats och är efterlängtad, den klättrar uppåt i bulldisken. Och kanelbullarna mobiliserar, de bullar ihop sig huller om buller i plastpåsar - fyra för förti spänn! Här ska inte några jävla semlor komma och tro att de är nåt!
Men det är lönlöst, semlan är här för att stanna. Snart har vi denna underbara bulle året runt. Och förhoppningsvis får den samma självklara status, samma värde och samma givna plats i bulldisken som kanelbullarna.
Jag, som halvtorr heterokanelbulle med smältande pärlsocker, välkomnar semlorna. Jag hoppas att vi kanelbullar kan slappna av lite. Låta oss inspireras av deras mjukare framtoning. Att vi kan ta till oss av deras gräddighet, att vi helt enkelt bejakar semlan inom oss. Alla kanelbullar har ju faktiskt kommit från en semla en gång i tiden. Och många av oss håller som bäst på att uppfostra egna semlor.
Jag hoppas och tror att semlorna kan ta sig till toppen av bulldisken just för att de är semlor. Att en semla kan stå på högsta hyllan utan att tvingas vara som en torr kanelbulle. För jag vet att det "semliga" är nåt bra och eftersträvsamt, att världen nog vore en bättre plats med fler semlor högst upp på hyllorna på caféer och konditorier världen över. Jag menar, i grund och botten kommer vi ju från samma deg - mjölk, mjöl och jäst. Det är ju först senare skillnaderna kommer. Och vi måste ge våra små degklumpar kärlek och omsorg. Vi måste modellera dessa lättformade klumpar varsamt och rättvist. Oavsett om de växer upp till kanelbullar eller semlor. Vi måste ta vårt ansvar och börja i tid. Först då kommer kanelbullar och semlor komplettera varandra på lika villkor och till samma värde, trots sina olikheter.
Och jo, alla eventuella likheter med halva jordens befolkning är ren tolkningsfråga.