Tornedalen firades med galakonsert

Stora salen i Luleås Kulturens hus var fullsatt till sista stol när Tornedalen hyllades med en musikalisk gala som höjdpunkt för firandet av Tornedalsfesten som pågått i fyra dagar. Och firade - det gjorde man.
Eftersom jag inte pratar meänkieli så förstod jag ungefär hälften av det som sades på scenen (det som översattes till svenska, med andra ord), men det kändes inte som att det gjorde så mycket. Det här var en kväll för Tornedalen, och för de människor som lever och verkar där.

Folkmusikgruppen Jord arbetar med en ny skiva inför tio-årsjubileet och bjöd på några nya låtar som satt som helgjutna. Kvällen till ära hade man förstärkt gruppen med gitarristen Patrik Fällman och trummisen Johan Englund, vilket skapade ett hårdare och större sound. Men för den skull tullar inte Jord på det melankoliska och avskalade, och det blev en härlig mix som lovar gott för de kommande tio åren. Det är alltid roligt när grupper inte blir statiska efter att ha hittat sitt sound, utan fortsätter att utforska möjligheterna.
Frecka & Janne och deras imponerande dragspelsdueller blev något av publikfavoriter med sin medryckande musik under kvällen, som kryddades med sketcher av Rolf Digervall. Gruppen Surunmaa levererade melankolisk tango med sisu och avskalad, finsk blues som kändes nyskapande och intressant. Och de tre sopranerna från Krigsoperan bjöd på några pärlor ur föreställningen.
Sedan fortsatte kvällen med en stor mängd olika inslag - i hela fyra timmar!

Under flera dagar har man ordnat föreläsningar och möten utifrån Tornedalskt perspektiv, och det har handlat om allt från kultur till språk - och att lyfta minoritetsfrågor. Det är ett gott initiativ, och har som jag förstått det mynnat ut i många intressanta diskussioner.
Men frågan som arrangörerna kanske bör ställa sig är: Vad vill man egentligen med galakonserten?
I år hamnade man i ett slags "Tornedalen’s got talent", där några kvalitativa akter blandades hej vilt med tappra amatörer. Och det är klart, är man ute efter festkänslan och gemenskapen som byggs av en slags allmänhetens åkning på scenen så är det ju gott så.
Men om man vill hålla samma höga kvalité som man velat under föreläsningarna - då kanske man skulle satsa på färre, men högkvalitativa akter som visar fram vilka talanger som fostrats i den tornedalska kulturen. Som varit varsamma med arvet för att bevara, men även skapat nytt utifrån sig själv och lyft den Tornedalska kulturen framåt.
För de finns ju - i mängder.