TrÄdar som löper genom tid och rum
Den brasilianska konstnÀren Edith Derdyk har anlÀnt till LuleÄ för att börja bygga sitt verk "Brief Passages" till LuleÄ Art Biennial. Och faktum Àr att hela byggnadsprocessen Àr ett risktagande. "Tredje natten in i processen Àr vÀrst. DÄ brukar jag ligga sömnlös", sÀger Derdyk.
Foto: Simon Eliasson
Jetlagen Àr inte direkt hjÀlpt av att nÀtterna nu Àr som ljusast - ett fenomen hon tycker Àr mycket mÀrkligt.
DÀrför tÀnker hon Àgna hela dagen Ät att ÄterhÀmta sig inan hon börjar med sitt verk Brief Passages: From Everyone to Everyone.
- Jag mÄste ha min kropp helt i balans, för jag kommer att behöva hela min fysiska styrka, sÀger hon.
Brief Passages ska skapas av 20 000 meter svart trÄd som Derdyk spÀnner och fÀster snett uppifrÄn golvet mot en vÀgg.
- Temat Àr ju "risk" och det Àr faktiskt en risk med det hÀr projektet. Det blir en stor belastning pÄ trÄdarna och vi fÄr se om vÀggen hÄller. Jag har gjort liknande verk tidigare - bland annat i Brasilien och Berlin - och dÄ gick vÀggen sönder.
Derdyk berÀttar att hon aldrig vet om verket klara en meter trÄd till, sedan ytterligare en och sÄ vidare.
- Jag mÄste chansa, helt enkelt..
Brief Passages handlar först och frÀmst om tid och rum. Tiden, inbegriper allt frÄn den intensiva uppbyggnadsperioden under vilken Derdyk mÄste jobba hÄrt och lÀnge, till verkets faktiska bestÄndstid och bektraktarens tid. Rummet, kan vara allt frÄn verkets fysiska placering till relationen mellan verk och betraktare eller avtÄndet mellan de uppspÀnda trÄdarna - en slags fysisk dialog.
FrÄn en vinkel kan Brief Passages se massivt och fysiskt starkt ut, frÄn en annan Àr det skört och luftigt. FörÀnderligt i ögonblicket - dÀr en huvudrörelse kan alternera uppfattningen betraktaren har.
Och det Àr inte för inte som Brief Passages nÀstan ser ut som om nÄgon gjort en tuschteckning i fria luften. Derdyk hÀmtar mycket av sin inspiration frÄn ursprunget - tecknandet.
- Jag har tecknat sÄ lÀnge jag kan minnas - faktum Àr att mitt allra första barndomsminne handlar om att jag sitter och tecknar. DÀrför var det aldrig nÄgon tvekan om vad jag ville göra nÀr jag blev vuxen. Konsten har alltid funnits i mitt liv - jag lever och andas den.
Men i Brasilien Àr det mycket svÄrt att försörja sig som konstnÀr. DÀrför undervisar Derdyk parallellt med sitt eget skapande och dessutom skriver hon och illustrerar böcker.
- Jag tror att allt jag gör gÄr hand i hand, och sÄ Àr det ocksÄ i min konst. NÀr jag har skapat ett verk Àr det oftast just det som vÀcker nya tankar och frÄgestÀllningar och leder vidare till att jag skapar nÄgot nytt. Jag ser det lite som att jag smider nya lÀnkar i en lÄng kedja.
Men för den skull Àr det inte bara teckning hon Àgnar sig Ät. Hon jobbar mycket med installationer och fotografi ocksÄ.
- Men det hÀnger ihop pÄ nÄgot sÀtt - jag ser pÄ mig sjÀlv som en sömmerska som gör ett lapptÀcke, sÀger hon och skrattar.
Brasilien, och framförallt São Paolo dÀr Derdyk Àr bosatt, Àr en smÀltdegel av konstnÀrliga inriktningar, berÀttar hon.
- HÀr finns allt, skulle jag vilja sÀga - allt frÄn marknader med jÀttetraditionellt mÄleri till experimentella smÄ gallerier. 60-talskonstnÀrerna har betytt vÀldigt mycket för synen pÄ modern och experimentell konst i Brasilien, men det Àr nog de senaste 20 Ären som konsten verkligen har utvecklats.
- Jag tror att vÄr biennal har mycket att göra med det - det gör att man blickar internationellt. Men de senaste Ären har biennalen haft ekonomiska problem, och dessutom Àr de politiska diskussionerna i landet mÄnga. Det skapar ju ocksÄ ett intesivt konstklimat.
SĂ„ jobbar vi med nyheter