Trumpetaren som blev basist
Nu har repetitionerna för Norrbotten Big Band tillsammans med basisten Rufus Reid börjat. Och det blir det inledande startskottet på en länsomfattande turné.
Rufus Reid är inte bara basist utan också kompositör. Under turnén i Norrbotten kommer han tillsammans med Norrbotten Big Band att ge sex konserter. Foto: Göran Ström
Foto: Göran Ström
- Jag måste nypa mig i armen hela tiden. Mottagandet har varit fantastiskt, och jag är väldigt imponerad över vilka resurser ni har här. Allting, ifrån marknadsföringen till de stora lokalerna. Det är långt ifrån de källare som jag är van att repa i. Och den snygga broschyren sedan - jag blev helt chockad över att finnas sida vid sida med Maria Schneider och DaveLiebman. Många i USA skulle aldrig ha satt mig i närheten av dem, säger Reid och skrattar.
Och fastän hans ödmjukhet är alldeles uppriktig är den svår att förstå. Han är mannen som spelat i band med Thad Jones, Dizzie Gillespie, Mel Lewis, Dexter Gordon, Bill Evans och Stan Getz under de stora åren. Han har belönats med priser och utmärkelser otaliga gånger, och hans schema är ständigt fulltecknat.
- Jag är lyckligt lottad, som får leva min dröm genom att vara musiker. På något sätt har jag kanske alltid varit lite av en sidomusiker, men eftersom de flesta som jag spelat med är döda numera beslutade jag att jag måste gå vidare och fortsätta utvecklas genom att använda energin de gav mig, säger han.
Historien om hur basisten Rufus Reid blev världsberömd är nästan som en saga. Han började sin karriär som trumpetare i musikskolans band.
- Men varje gång vi tog en paus kunde jag inte låta bli att fingra på basen. Jag tror att det var redan där som mitt intresse för instrumentet föddes. Det var som att den kallade på mig.
Som sjuttonåring spelade han trumpet i militärens musikkår, men han började samtidigt lära sig spela bas på lediga stunder. När militärtjänstgöringen var slut sålde han sin trumpet och för pengarna köpte han en egen bas.
- Jag upptäckte att fastän jag inte kunde spela ordentligt på basen gav den mig mer än trumpeten någonsin gjort. Sedan lärde jag mig spela alldeles själv och på den vägen är det, säger han och skrattar.
I dag är Rufus Reid inte bara en hett eftertraktad basist, han är dessutom självlärd kompositör. Han skriver för sin egen kvintett, men också för storband och symfoniorkestrar.
- Jag tror att de flesta i USA känner mig som basist - många vet inte att det är jag som gjort kompositionerna också.
Men när Tim Hagans bjöd in Reid var det inte bara med tanke på hans basspel, utan också för att Hagans ville spela Reid-musik.
- Jag har känt till Rufus i många år, men det var först för två och ett halvt år sedan som jag hörde hans kompositioner. Direkt börjde jag planera för ett gästspel med Norrbotten Big Band. Jag tycker om Rufus musik för att den är äventyrlig, både att spela och att lyssna på. Många musiker som blir kompositörer tappar bort improvisationen, men Rufus gör inte det. Hans musik är fortfarande fylld av spontanitet, säger Tim Hagans.
På programmet inför turnén i Norrbotten står också ett par nya Hagans-kompositioner. En är dedikerad till den återvändande trombonisten Peter Dahlgren och en är dedikerad Rufus Reid själv.
- Den heter Rufus at Gilly’s eftersom det var den klubb där jag först hörde honom spela en gång i tiden, avslutar Hagans.
Så jobbar vi med nyheter