Ann-Helén Laestadius rosades för sina två första böcker Sms från Soppero och Hej vacker. Nu är hon tillbaka med en tredje fristående fortsättning om sameflickan Agnes, som har rötterna i Soppero men bor i Solna. Den här gången utspelar sig handlingen till stor del i Nikkaluokta och ett samiskt konfirmationsläger.
Laestadius har en fin form för att skildra frågan kring den kulturella identiteten genom att placera huvudpersonen i Solna. Det har hon anledning att göra då Storstockholm egentligen är den största samebyn.
Denna geografiska placering åstadkommer en fin spänning och möte mellan identiteter, den svenska och den samiska. Det är då inte så mycket spänningen mellan det svenska och samiska utan Laestadius ägnar i stället boken åt en inre samisk spänning, mellan den renägande och renskötande gruppen respektive de samer som lämnat ursprungsnäringen och kanske också språket.
Hon låter ett konfirmationsläger i Nikkaluokta bli huvudspelplatsen för denna inre samiska konflikt. Det är ett läger för samiska ungdomar och där märks tydligt hur en riktig same helst ska vara: hon eller han ska framför allt behärska språket, samiskan, och helst stå stadigt i renskogen.
Eftersom Ann-Helén Laestadius är en mycket fin berättare så blir det så mycket mera än en enkel beskrivning av en konflikt. Boken riktar sig till en ung tonårspublik och hon låter handlingen utspela sig kring olycklig kärlek till samepojken Henrik hemma i Soppero och som slutar lyckligt. I utkanten av huvudhandlingen finns också en gammal oförrätt mellan släkter om stulna silverknappar, men den når också sin lyckliga lösning.
Ann-Helén Laestadius är inte bara en god berättare, hon kan också teckna personer så att de stiger fram som verkliga människor. Det gäller inte bara de vuxna utan inte minst de många tonåringarna i boken och det kräver mycket av berättaren.
För en 58-årig recensent kan det vara svårt att få utbyte av en bok riktad till läsare på 12-15 år, men det gäller inte denna bok. Den ger full utdelning ända till slutet, även om just slutet är i lyckligaste laget för den som hunnit med ett längre liv. Sedan är det roligt att boken utspelar sig i verkliga norrbottniska trakter.