Ann-Britt svarar när vi ringer på porttelefonen och släpper in oss. Hissfärden uppåt tar 37 sekunder. Makarna Eriksson har Luleås bästa utsikt. Lägenheten i två plan ligger på 15:e och 16:e våningen i HSB:s hus på Lulsundsberget i Luleå, så när vi kommer upp går vi direkt ut på balkongen, den på 15 våningen.
– Man är inte van att se Luleå på det här sättet, men där är Skogsvallen, det är det viktiga, säger Hans och pekar åt höger. Han är engagerad i IFK Luleå, tidigare i styrelsen, nu genom ideellt arbete i ungdomskommittén.
I tubkikaren kan man se långt när värdet är klart. Denna höstdag syns vindsnurrorna i Markbygden utanför Piteå åtta mil från Luleå tydligt.
Även utan kikaren är utsikten makalös, allt i höstens röd-gula färger. Till vänster syns Hertsölandet och Svartöstaden där koksverket puffar vit rök med jämna mellanrum. Så ser vi Skurholmen, Malmudden och centrum med kyrkan. På kvällen lyser Bergnäsbron upp. Åt andra hållet ligger Ormberget, Björkskatan och serverhallsbyggets kranar som arbetar frenetiskt.
Familjen Eriksson bodde i villa på Kvarnbäcken i Luleå sedan 1972 och det är där barnen Jenny, nu 42, och Jonas, nu 40, vuxit upp. När de lämnade pojk- och flickrummet blev föräldrarna kvar i tjugo år. Det finns en tjusning med att bo i villa också, konstaterar Hans.
– Men var sak har sin tid. Vi har trivts bra i området, men det har kommit mer och mer barnfamiljer och då ska inte vi sitta där och bromsa längre.
– Så här i efterhand skulle vi kanske ha flyttat för länge sedan, säger Ann-Britt, också påpekar att barnen stödde deras beslut om att flytta.
Det var när de hörde talas om HSB:s bygge på Lulsundsberget som tankarna på att sälja villan och köpa lägenhet växte.
– När det här började projekteras och byggas tyckte vi att det verkade häftigt och med en lägenhet så högt upp. Lägenheten var inte byggd när vi bestämde oss, vi valde bara på en skiss på hur den skulle se ut, säger Hans.
Insatsen var 3,5 miljoner kronor och hyran 9 500 kronor i månaden alternativt fem miljoner kronor i insats och 3 500 kronor i hyra. Garage kostar 500 kronor.
Ann-Britt tycker att det var skönt att ha två år på sig att vänja sig att de skulle flytta och ha tid att planera.
Under byggtiden gjorde Hans besök vid bygget och pratade med byggarna och han följde hur bygget framskred våning för våning.
– Det är härligt att komma till något helt nytt en gång i sitt liv. Vi var nog bland de första i HSB-kön som valde lägenhet. Sedan man kan tycker att det är stort för två personer, men vi har ingen sommarstuga. Nu har vi döpt övervåningen till stugan. Jag har alltid velat bo vid vatten och nu ser jag Luleås alla vattenspeglar genom fönstret.
Det fanns flera alternativ på hur lägenheten kunde planeras. Ann-Britt och Hans har valt att ha ett sovrum på övervåningen och att lägga till en bänk som avdelar köket från vardagsrummet.
Lägenheten på 160 kvadrat i all ära, men det är utsikten som alla kommenterar när de kommer på besök och det som också Hans och Ann-Britt tycker allra mest om.
– Man blir överraskad när man ser alla Luleås vattenspeglar på en gång. Också gamla Luleåbor som kommer hit och ser staden på det här viset för första gången reagerar på att det är så extremt mycket vatten, säger Hans.
Nu har de bott i i Luleås toppläge i närmare ett år och upplevt vinter, vår, sommar och nu höst. I november var det mörker och Ann-Britt beskriver det som ”lite Manhattan”. I somras tittade de på solnedgången när det röda klotet dippade ner och så en halv timme senare gick upp igen.
– När man blir äldre uppskattar man ljuset mer, det kan bero på att man har mer tid för sådant. Jag har aldrig tänkt så mycket på det tidigare, men när ljuset kommer i januari så gnistrar det till i hjärnan, säger Hans.
Inte en dag har de ångrat sitt beslut säger de. Någon hissfobi har de inte även om Hans ibland tar trapporna.
– Det gör jag när jag har varit ute och motionerat, det är 208 trappsteg. Från början blir det spänstigt men sedan mer i vanligt promenadtakt. Att ta sig upp via trapporna känns av kan jag meddela.
Att avgöra om det är läge för en promenad på vintern har sina sidor när man bor så högt upp. Hans säger att temperaturen ser han på termometern, däremot är det svårt att avgöra hur mycket det blåser när träden inte har några blad.
– Är det minus 15 grader går det bra att ge sig ut om det är vindstilla, men blåser det är det för kallt. Numera tittar jag på röken från koksverket som puffar ut var tionde minut för att avgöra hur mycket det blåser.
På första våningen har Erikssons kök, vardagsrum och två sovrum samt en balkong. En trappa upp ett sovrum, ett allrum och bastu med dusch och relax och en stor altan. I bastun har de utsikt över Malmudden och centrum.
På den övre altanen släpps inte barnbarnen ut ensamma och Hans skämt om att de ska få campa där mottogs inte positivt. De trodde inte att de någonsin skulle öppna fönstren på altansidorna, men det har de fått göra denna varma sommar. Det är 53 meter ner till marken och lägenheten ligger 83 meter över havet, så för oss känsliga för höjder kittlar det i magen på altanen, Hans och Ann-Britt säger att de har vant sig.
Tv:n på övervåningen kommer väl till pass när Hans blockerar den på nedre plan med idrott. När Ann-Britt får bestämma blir det andra program. Hon ser inte gärna när sonen Jonas Eriksson, proffsdomare som bland annat var aktuell i fotbolls-VM i somras. Men då var hon tvungen att se, säger hon.
– Jag har inte sett så många matcher som han dömt, jag tycker att det blir lite för spännande. Men VM har jag ändå sett och det gick ju så bra, så det har släppt lite, säger Ann-Britt.
Ännu så länge är kollektivtrafiken från och till Lulsundsberget inte i full gång, men i mitten av oktober kommer den att ökas. Det blir också butiker i området på sikt.
Ann-Britt och Hans säger att de fått många nya kontakter efter flytten.
– Man träffar många man pratar med. När alla flyttar in samtidigt så har de flesta samma frågor, det blir en gemenskap.