Uttrycksfullt uruppförande med kör av världsklass
KONSERTVid en strand på en ö i ett havErik Westbergs Vokalensemble, Timo Kinnunen ackordeon, barocktrio Studio Acusticum, PiteåLördag den 18 oktober
Foto: Gunnar Westergren
Lördagskvällens konsert i Studio Acusticum i Piteå befäste med styrka och klarhet detta faktum ännu en gång.
Inleder gör samtida skotsk körmusik, där James MacMillian tonsatt moralfilosofen Alasdair Macintyre. Ett märkligt verk där texten varken är lättsjungen eller lättolkad för lyssnaren. Däremot är det lätt att njuta av det mästerliga framförandet som Vokalensemblen bjuder på.
Sången sitter sylvasst och komplexiteten i all dess nakna enkelhet framträder fint.
Den franske 1600-talstonsättaren Georg Mufat skrev bara ett enda stycke för orgel - Passacaglia. Ackordeonspelaren Timo Kinnunen lyckas med ett uttryck som minner om gamla tramporglar visa att skillnaden mellan olika klaverinstrument inte är så stor som först kan tyckas. Fascinerande är bara förnamnet.
Stabat mater är ett av dessa eviga körverk som finns i otal tonsättningar och musikaliska dräkter. Här bjuds på en tiostämmig från 1714 signerad Domenico Scarlatti.
Uppbackade av en trio solklara barockinstrumentlister som verkligen skiner hela verket igenom bjuds på 25 minuter ren och skär smärta i form av Jesu moder vid korset - men det hoppfulla slutet går inte att ta miste på. Det är lika tydligt som körens uttryckssätt i detta tidlösa stycke.
Efter paus var det så dags för kvällens huvudnummer; Uruppförandet av Vid en strand på en ö i ett hav, för kör och dragspel.
Det går inte att förneka - det är något speciellt med uruppföranden då både tonsättare och textförfattare, här Jan Sandström och Kjell Peder Johansson, är närvarande.
Det ger en nerv och spänning som inte riktigt går att ta på eller formulera i ord. Den bara finns där.
Alla eventuella premiärnerver som skulle kunna vara på helspänn lyser dock helt med sin frånvaro hos både kör dirigent och dragspelare, vilka verkligen här ger allt. Olika ljussättningar och ljudeffekter verket igenom bidrar till ett spännande och fantasieggande framförande. Trots sin mollbetonade karaktär är detta musik som skapar bilder som skulle göra sig utmärkt ihop med ett bildspel från Bottenviken.
Text och musik sitter som hand i handske med varandra och Kjell Peders eftertänksamma ord lyfts fram av den bitvis ickemelodiska kompositionen från Jan. Dess tre satser binds elegant ihop och utnyttjar både körens och dragspelets mångfacetterade dynamik till fullo.
Bättre än så här kunde knappast kvällen sluta.
Så jobbar vi med nyheter