Vacker poesi om språket
POESIDavid VikgrenInomhuslektionenWahlström & Widstrand
Foto: unknown
Texten är indelad i fyra avdelningar med en inledande dikt med annorlunda typografi än de övriga och en teckning av en låda, som för varje avdelning monteras ihop mer och mer. I texten nämns en bokstavskartong. Alla utom avdelningarnas inledande dikter har den stränga formen av nio lika långa rader på varje sida, alltså en rektangel av text.
Jag beskriver den typografiska formen därför att den verkar betydelsefull genom den genomtänkta regelbundenheten.
Genom bokens fyra delar rör sig någon slags utveckling. Det är en framåtdrivande dramatisk text där barndomen och nuet, landskapet, uppbrottet och flykten är viktiga delar. Ibland som en liten pojkes förhöjda uppfattning om allt skrämmande i omgivningen. Bland utegrillar, hundar med långa klor och svarta handen, smyger sig sönderbombade hus, eldar i apelsinlunden och ekonomisk nattfrost in.
I del 1, "kallelsen", råder torka och en skogsbrand startar, liksom skrivandet "arbetet som betecknas den brända jordens berättarteknik, att mala, att så att säga
ta isär luft till stigar i munnen".
I del 2,"nedstigningen", ökar känslan av instängdhet, oförlösthet" att inget enda ord var vårt eget, attacken mot depån ingick i strategin, att talande munhåla äger rum".
I del 3, "såret", finns en krampaktig smärta i kroppen, i förläggningen, "i pörten där ett vridet järn kom att kallas kniv".
Och försök till uppbrott "men kvar den väskan vid hållplatsen"; Men också andra förtrycktas historia finns där, som judarna bakri och bouchnaks, som förintelsen.
Genomgående, men särskilt i del 4, "återkomsten", finns Norrbottens historia av utsugning och utflyttning, vår koloni för en rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik av selektiv natur.
Men här finns också en resignation, ett lugnare tempo "a som i av alla ytor tröstlikt band söndrig vätska, verser. det här som var en stor dag, ännu
ligger den framför oss".
David Vikgren skriver i ett flöde av ord, på gränsen till hallucinatoriskt, för att ibland bromsa upp vid meningar som "baki språket rusar en blank yta som kallas dödens fält i dagboken;"
Och där finns ord att klänga sig fast vid i det strida flödet som: transformatorstation, grenen som faller mellan skogens stammar, storlappträsk, öknar, glaciärer och andra udda lokaliseringar och trädgården vi bygger heter berättarrösten.
Här finns ordlekar som avsaknaden, aavasaksa; eller orne, ornedalen.
Det handlar förstås om språket, orden, skrivandet; "vi är bokstavligen ingenting utan våra ord. det är när ån väller över i fors som i alla ordstäv, en bod av många
ting att återge, stava
att där torra träsket bokstaveras, trevar redan centret påbörjat inuti er. a är stavelsens mord".
Det här är en text som kräver många läsningar.
Och si den öppnar sig. Jag sugs in i texten drivs framåt av en ibland rytmisk energi, ibland svårbegriplig upplösning och hittar hela tiden nya nivåer, nya beskrivningar. Jag är ännu långt ifrån färdig med den.
Så jobbar vi med nyheter