Bengt Pohjanen, författare:”Fler författare, fler utgivningar och fler översättningar. Vad mer behövs? Det är viktigt att litteraturen och skapandet står i centrum. Att vi kan rikta oss utåt, utanför länets gränser. Själv sneglar jag gärna österut mot Barentsområdet. Det behövs seminarier för de som skriver också, som kan bli en mötesplats för författare och litteratur helt enkelt. Vi får se vad det blir. Jag hoppas på det bästa. Av egen erfarenhet vet jag att det kan vara svårt att driva såna här projekt, hitta en identitet och få ekonomi på det.”
Lina Stoltz, författare:”En mötesplats för skrivande människor behövs verkligen. Man blir lätt isolerad som författare. Men exakt hur det ska se ut är svårt att säga. Sedan behövs marknadsföring av norrbottnisk litteratur mot skolor, bibliotek och studieförbund och andra som kan tänkas vara intresserade. Jag tror att många lärare inte känner till vilka norrbottniska författare som finns. Men det ska vara aktiv marknadsföring, inte bara slänga upp en hemsida. Bara inte det här blir ännu en administratör. Det finns alltid en risk för det, att pengarna går till administration i stället för att gå direkt till författarna.”
Hans Olov Ohlson, författare”Jag har inte så stora förväntningar, jag har aldrig särskilt stora förväntningar på byråkrater. Men det skulle behövas mer evenemang där författare syns och hörs. Författaraftnar, eller sammankomster där man pratar litteratur. Sånt kan bli intressant inte bara för de som skriver, utan även för de som funderar på att skriva och de som läser. Många skulle ha glädje av sådana sammankomster, där man kan prata allmänt om skrivande och litteratur. Lyfta fram litteraturen på olika sätt. Det är ju konkret och inte så avancerat. Det borde gå att få till.”
Håkan Rudehill, författare”Alltid bra om det skapas mötesplatser och forum att träffa andra som skriver. Det kan jag verkligen sakna som frilansare, utbytet med kolleger. Det behöver inte alls vara något märkvärdigt, i festligare eller enklare former. Jag har ju skrivit mest dramatik. Men det är samma där, det kan vara roligt med samarbete över gränser. Stipendier är också viktigt. Nu är jag pensionär. Men tidigare var det viktigt att få arbetsro. Så stipendier kan man aldrig få nog av. De behövs alltid. Utbildning kan också vara bra, exempelvis kurser i dramaturgi för de som vill skriva för teater och film.”