Jag sitter med gitarren framför pappa och stirrar intensivt på hans händer som slår på strängarna till den andra gitarren i rummet. Upp och ner går högerhanden, fort. Det låter bra, mycket bättre än mina rytmlösa nerstrummningar.
”Så, försök nu”, uppmanar han mitt yngre jag för tionde gången. Men det går inte. Jag drar handen irriterat mot strängarna, men den bara fastnar på vägen upp.
”Det går inte!” skriker jag och slår på strängarna i frustration. Pappa suckar.
”Jo, gör bara så här”, fortsätter han och visar igen. Med jag har bestämt att det här inte går.
Hur jag än försöker så låter det inte så som det ska, och jag vrålar ut att “det här går inte, sluta pappa, jag kan inte, du förstör”, medan jag kastar ifrån mig gitarren och stormar iväg till mitt rum. Men någon timme senare sitter jag där koncentrerat och försöker spela det pappa visade. Efter några dagar kommer jag tillbaks till pappas rum med gitarren och spelar på strängarna exakt som han visade.
“Vad var det jag sa?” säger han med ett litet flin och armarna korsade, men jag ser att han är stolt.
Jag har alltid fascinerats av musik. Jag har varit omringad av det under hela min uppväxt.
Min pappa spelar i två band, och jag har lyssnat på dem oräkneligt många gånger. Min mamma älskar att dansa, och såklart kräver det musik. Jag lärde mig själv engelska under ett sommarlov genom att översätta låttexter. Sedan finns det minst tio gitarrer i vår lägenhet (fler i stugan), vi äger också två pianon, massor av stränginstrument, och övriga musikaliska hjälpmedel. Och vem kan egentligen undvika musik i dagens samhälle?
Mina föräldrar har alltid varit positivt inställda till att jag spelar och sjunger, men de har aldrig tvingat på mig ett instrument. När jag var i tioårsåldern sökte jag upp pappa och frågade:
”Kan du visa mig hur man spelar gitarr?”
Lite senare kom jag med ett youtubeklipp och sa:
”Kan vi spela den här låten tillsammans?”
Och även om jag protesterade, grät och skrek så fort det inte var lätt som en plätt (vilket det aldrig var), så blev det en egen musikvideo av youtubeklippet, och jag kan idag spela fler instrument än gitarr.
Jag är fortfarande en nybörjare inom musikfältet, men det betyder bara att jag har mer att lära, vilket jag gärna gör. Idag spelar jag så fort jag får syn på ett instrument, uppträder live, och sjunger nästan oavbrutet. På senare år har jag också börjat skriva egna låtar. Det började med poesi, och sträckte sig sedan vidare när jag insåg att jag kunde koppla mina texter till det musikaliska. Musik är en så stor del av mitt liv och min identitet, att jag inte vet vad jag skulle göra eller vara utan den. Jag har många passioner, men musik är den största.