Den moderna svenska deckarboomen startade med Sjöwall-Wahlöös böcker. Året var 1965 och sedan dess har allt bara accelererat och frågan är: Har vi tröttnat nu?
Frågan gäller också den våg av kändisfixerade böcker, ofta spöskrivna.
Ett förlag som har tänkt om, eller tänkt till, är Natur & Kultur. Många förlag har under senare tid satsat mer kommersiellt och dragit ned på böcker som definieras Midlist: böcker som får bra kritik, säljer någorlunda – men som inte når topplistorna.
”Man dödar sin verksamhet om man delar upp den (utgivningen, min anm) så, i kommersiellt och kvalitet. Och om man på förhand definierar något som svårt att sälja, hur ska man då sälja det?” säger förlagschefen Richard Herold i en intervju i Expressen (27 september).
Natur & Kultur kommer att dra ned på utgivningen av deckare till förmån för kvalitetslitteratur. Detsamma gäller andra böcker än bästsäljartyp, till exempel dietböcker och kändisböcker.
Det finns alltså hopp om litteraturen, då Sveriges tredje största allmänförlag gör denna nysatsning.
Boken är i kris, ja. Men böcker kommer alltid att finnas, säljas och läsas. Sålunda är boken inte i kris. Det låter motsägelsefullt. Men ett förlag som vågar att avvika med att sätta kvalitet i centrum kanske inte blir det bäst säljande förlaget. Däremot troligen det mest spännande.
Det är skönt att någon vågar gå emot Mammons simpla vinning. Vi behöver få nya perspektiv där idéer går före bestsellerism. Vi behöver få diskutera litteratur i andra termer än i kvantitativa mått som upplaga, deckarkungar/drottningar och att deckare görs till taskig film, typ filmserien Fjällbackamorden som baseras på Camilla Läckbergs romanfigurer.
Mysdeckare får mig att tänka på en tre veckor gammal, öppnad chipspåse som vi försöker skrämma liv i med någon vattnig dipsås.
Jag vill ha något att sätta tänderna i. Något med motstånd. Något som utmanar mig. Därför kommer jag inte att gråta om deckarboomen klingar av till förmån för kvalitetslitteratur. Jag kommer, likt Gert Fylking, att utbrista: Äntligen!