De kallar sig Rosengångarna och brinner för vävning. För fyra år sedan gick 15 kvinnor en distansvävkurs på Fornby i Borlänge, och har sedan dess träffats regelbundet.
Efter ett besök i varmvalsverket vid SSAB i Borlänge fick de inspiration till nya verk, präglade av den bullriga, glödande miljön.
Resultatet blev en utställning som premiärvisades för tre år sedan i personalmatsalen i Borlänge. Tanken var att den skulle visas i Luleå strax efteråt, men då var matsalen Malmen stängd för ombyggnad.
Sedan dess har gruppen även gett ut en bok om utställningen, som hade vernissage i Luleå under måndagen.
Anna Östlund är kommunikatör på SSAB i Borlänge och en av medlemmarna i Rosengångarna:
– Det är så roligt att visa att även om vi hade samma utgångspunkt så blev det väldigt olika. Vi är individer med olika uttryck.
Att utställningen består av verk i vävtekniken rosengång var givet.
– Det var på en kurs i rosengång vi träffades, och jag har snöat in på det. Beroende på hur du använder vävstolens trampor så kan du få otroligt många mönster. Det är lite som att måla i väven.
Hon berättar att Borlänge och Luleå sitter ihop i det så kal-lade tunnplåtssystemet:
– Ämnena som tillverkas i Luleå fraktas med tåg till Borlänge där de värms upp och valsas. Varmvalsverket är det första, där går alla ämnen igenom. I boken finns bilder på hela processen, och alla vävnader har fotograferats inne i valmvalsverket, berättar hon.
Utställningen består av 15 verk. Från början var det 16, men Kicki Sandbergs väska ”Rostiga rutan” har hunnit användas så flitigt att den inte fick följa med. Alstren har namn som ger en vink om ursprunget, som kudden ”Hettan”, kökshandduken ”Rosenglöd” och stolsdynan ”Glödskal”. Orange, rött och grått dominerar, tydliga kontraster av eld och stål.
Vävningens betydelse även i dagens samhälle är något som Anna Östlund vill framhålla:
– Vävning är något som tar plats och tid, och många har bråttom. Men det som är bra med vävning är just att det tar tid. När du är i vävstolen har du inte tid att tänka på något annat, det blir som ett sätt att återhämta sig, som meditation.
Birgitta Östling