Det finns många skäl till att följa den engelskspråkiga bokutgivningen. Ett är att man inte vill vänta på översättningen. Så var det för mig när Jonathan Franzens roman Freedom utkom i höstas, ett annat skäl är att man hellre vill läsa originalet eller, vilket är det vanligaste, att det aldrig kommer någon översättning. Inte ens populära författare i populära genrer översätts, varken George Pelecanos eller James Lee Burke kommer längre ut på svenska. Svenska förlag har börjat översätta engelska författare, men har snabbt släppt Martin Amis, Julian Barnes, William Boyd, Graham Swift, Rupert Thomson och många fler. This Party’s Got to Stop, Thomsons memoarer om hur moderns tidiga död präglade förhållandet mellan syskonen, understryker att han är en av Englands intressantaste författare. På svenska finns en av hans romaner, de åtta han har skrivit kan alla klickas hem, inklusive frakt, för mindre än en femtiolapp styck.
Nu är fiktion inte den främsta anledningen till att engelskspråkiga tidskrifter landar i mitt hem utan non fiction. Reseskildringar är en av många utrotningshotade genrer på den svenska bokmarknaden. Bruce Chatwins reseskildringar är översatta, men han är minst lika bra som romanförfattare, att han också är läsvärd som brevskrivare visar Under the Sun - The Letters of Bruce Chatwin. Travels in Siberia av Ian Frazier anses av många som årets bästa reseskildring. Jag har inte hunnit läsa den än, men författarens On the Rez, en skildring av livet i ett indianreservat var en stor läsupplevelse så Fraziers bok om Sibirien är uppsatt på listan över sådant som ska läsas.
Rolig, underhållande och människovarm är Country Driving: A Chinese Road Trip av The New Yorkers Peter Hessler. Som tur är följde jag med på Hesslers bilresor innan jag läste The Guardians Jonathan Watts mera inträngande och kritiska When a Billion Chinese Jump. Efter läsningen av Marie-Monique Robins The World according to Monsanto trodde jag att det var svårt att hitta företag som förgiftat fler människor och mer natur. Watts skildring av miljökatastroferna i Kina är så skrämmande att Monsantos historia kan multipliceras med hur mycket förorening som helst.
Ett av reportagen i Ted Conovers The Routes of Man handlar också om Kina. Andra reportage i boken handlar om vägar i Israel, Kashmir och Nigeria. Det bästa kapitlet handlar om vägar i Peru. Temat för samtliga reportage är How Roads Are Changing the World and the Way We Live Today. Vi har vant oss vid att uppfatta vägar och tillväxt som något positivt. Att vägar kan vara ett effektivt sätt att döda både natur och människor visar Conover i en serie sällsynt närvarade reportage.
Dubai är en av favoriterna till att bli en global symbol för en politik där girighet och hänsynslöshet skapat ett helvete för människor och miljö. Medan medier tävlat om att skriva förskönande reportage om skyskrapor, shopping och kändisar visar Syed Ali i Dubai Gilded Cage hur knark, korruption, prostitution och slavliknande arbetsförhållanden är arabstatens sanna ansikte.
Insikter om vad som händer i Irak och Afghanistan ges när duktiga reportrar samlar sina krigsreportage. Just nu läser jag Nir Rosens Aftermath som inte bara följt amerikanska soldater utan skildrar kriget i Irak från de irakiska invånarnas perspektiv. Tillsammans med böcker av Sebastian Junger, David Finkel, Dexter Filkins och Jim Frederick framträder bilden av en stormakt som startar krig, torterar och mördar som det passar. Samma lättsinniga inställning till att mörda civila har Israel. Det är svårt att följa med i den strida ström av böcker i ämnet som utkommer, men bättre historielektion än den Avi Shlaim ger i Israel and Palestine är svårt att tänka sig.
Ett annat slags krig utspelas år efter år längs gränsen mellan USA och Mexiko. Jag har rest i området flera gånger och bott ett par dagar i Ciudad Juárez. Som förberedelse läste jag Charles Bowdens lysande reportage Down by the river. Årets bok av Bowden skildrar staden som är ökänd för att tusentals kvinnor har mördats och våldtagits där. I Murder City - Ciudad Juárez and the Global Economy`s New Killing Fields visar Charles Bowden att ännu fler män har dödats i en stad där laglösheten blivit epidemisk. Samma konflikt skildras nästan lika bra i Ed Vulliamys Amexica - War Along the Borderline.
El Paso, Juárez amerikanska tvillingstad, är en av många städer i USA som har fallerat. Värst är det i rostbältet, som städerna med stål- och bilindustri vid de stora sjöarna i norra USA kallas. Detroit är en av de värst drabbade städerna. På några decennier har antalet invånare halverats. Trots det har man både där och i andra städer med liknande problem fortsatt att planera som om nedgången har varit tillfällig. Främst för att tillväxt har varit synonymt med framgång. John Gallagher presenterar i Reimagining Detroit ett radikalt nytänkande med idéer om bland annat intensivt lantbruk i stora övergivna bostadskvarter. Boken kunde fungera som inspiration för många städer som saknar visioner för framtiden.
Det finns förstås inget vattentätt samband mellan klok och bok, men för passionerade läsare är det frestande att tänka sig någon slags förbindelse. Förbindelsen skiljer sig åt om texten finns på datorns skärm eller på papper.
Om det handlar Nicholas Carrs inträngande undersökning av How the Internet is changing the way we think, read and remember som är undertiteln till The Shallows. Detaljerat och knivskarpt visar Carr att det tempo vi har när vi använder datorn för informationssökning, mejlväxling, facebookande och att lyssna till musik saboterar den slags fördjupad läsning en bok inbjuder till. En ytligare, men roligare och mer lättläst bok i samma ämne men med mer fokus på tidningar än böcker är Nick Biltons I live in the future & Here`s how it works. Hur länge tidningar kommer att fungera på papper är det viktigaste temat i Biltons bok. Så länge den här tidningen trycks hoppas jag kunna förmedla erfarenheter av ett liv som alltså rymmer åtskilliga timmar i sällskap med engelskspråkiga böcker.