Vävtradition i modern tappning
För en vävkonstnär är ett verk en lång och tidskrävande process. När så 33 europeiska konstnärer ställer ut i Konsthallen i Luleå ligger det hundratals år bakom verken. "Vi är helt fascinerade", säger Eva Gun Jensen på Konsthallen.
Foto: Kurt Engström
- Det är en oerhört tidskrävade konstform - lite som långsam meditation. En del av konstnärerna plockar in trådarna i väven en efter en för hand. Vi är helt fascinerade, säger Eva Gun Jensen på Konsthallen.
Just den här utställningen har visats i Frankrike, Norge och Danmark innan den kom till Luleå - som är enda platsen för vernissage i Sverige. Och det är andra gången som Artapestry blivit av.
Bakom arrangemanget står organisationen European Artapestry Forum, som verkar för textilkonsten i Europa.
- Vi bildades 2001 och har en styrelse på nio personer, berättar den danska konstnären Anet Brusgaard som är projektledare för Artapestry.
- Vi tyckte helt enkelt att det behövdes ett forum för vävkonst. Det är en gammal och traditionell konstform, men med moderna uttryck. Det finns många vävkonstärer som sitter ensamma i sina ateljéer och man blir mycket starkare om man kan höra till ett nätverk. I norra Europa har vi blivit ganska starka inom organisationen, nu försöker vi satsa mer på att bredda oss i södra Europa, säger Brusgaard.
Hennes verk Répétition visas i utställningen - en mörk gobeläng fylld av ovaler.
- Jag bestämmer under arbetets gång hur ovalerna ska vara formade och vilka färger de ska ha. Jag drivs av rytmen i själva serien, att se hur mönstret växer fram och fortsätter, säger hon.
Den norska konstnären Brita Been har också inspirerats av former, men framförallt färger.
- Färg är det absolut viktigaste för mig i ett verk. I och för sig kan jag också arbeta i svartvitt, för det är också rikt på kontraster. Och det måste mina verk vara. De måste vara kraft i dem, säger hon.
Verket Reconstruction ingår i en serie av sex gobelänger som hon gjort inspirerad av sin hemgbygd där mycket av livet kretsat kring en porslinsfabrik. Förra seklet fanns där designern Nora Gullbrandsen, och det är hennes tallriksmönster i art deco-stil som Been plockat upp.
- Jag förstorar, förminskar och plockar ut detaljer ur mönstren - jag rekonstruerar, helt enkelt.
Mönstren har hon sedan behållit i de andra verken, men kastat om färgerna. Och därmed skapar hon illusionen av helt nya mönster.
- Jag slutar aldrig förundras över hur många möjligheter som finns. och jag gillar den där leken med färger och mönster.
Brita Been väver i en traditionell upprättstående vävstol, Opstadsstolen, som så många andra konstnärer.
- Jag köper mitt garn från Hoelfeldt, ett gammalt familjeföretag här i Norge. Nästan alla norska konstnärer köper lin och ull därifrån eftersom färgerna får en speciell glöd, berättar Been.
Även den tyske konstnären Peter Horn har valt sitt favoritgarn. Han väver bara med garn från Klippans ullfabrik i Skåne. Han lägger ihop en tunn och en tjock tråd för att skapa en speciell struktur.
- Förut brukade jag även färga garnet själv, men det tar för lång tid. Mitt verk Going For A Space Walk In Jupiter’s Umbra tog ett år att göra - hade jag spunnit och färgat garnet själv hade det tagit det dubbla, berättar han.
Verket föreställer planeten Jupiter sett från skuggsidan, där konturerna vittnar om att det finns en sol som belyser bakifrån.
- Jag inspirerades av en svartvit bild i en gammal katalog från NASA - den har jag använt till många av mina verk. Min utmaning, när jag väver, är att färgsätta bilden, säger Horn.
Men han har även tagit vävkonsten ett steg längre.
- Jag hade länge vävt i den traditionella rektangulära formen, men plötsligt ville jag prova något nytt, säger Horn om verket som består av diamantformade textiler som täcker varandra halvvägs.
- Jag lärde mig väva av min mor och har hållit på sedan skolåldern. Textil är min passion.
Så jobbar vi med nyheter