Västerbottningen Kent Lundholm bläddrar almanackan tillbaka till 1974 och den energikris vi mogna medborgare minns. Han gör det i en by i Västerbottens inland, byn har namnet Baklandet, och i dess centrum står nykteristen och kronotorparen Rubert, en vedsamlare av Guds nåde, och med en granne som hellre sköter hembränningsapparaten än den egna bränsleförsörjningen.
Så grannen drar nattetid helt enkelt hem ved från vedsamlarens jättelika vedkast. Enkelt och bekvämt, men det utmynnar i nykteristens kamp för att näpsa vedtjuven. Det blir en kamp som så nära leder till både grannens och den vedpatronens egen undergång.
Lundholm är i berättandet lite av en Paasilinna, finländaren som nått en stor svensk publik med sina burleska skildringar från den finska landsbygden och originella personligheter. Lundholm formar också personer med säregna inställningar till livet och livsuppgiften och de befinner sig utanför den vanliga verkligheten.
Kent Lundholm är en god berättare och underhållare. Han bygger upp dramatiken kring energikrisens vedkung i Bakvattnet, en blandning av nykterhet, gudfruktighet, lönnbränneri, eldsvådor, kallbrand och fylleri.
Läsaren får förväntningar inför upplösningen av denna vedkonflikt grannarna emellan, men det byts i besvikelse när historien helt enkelt bara tar slut, liksom mitt i meningen.
Kent Lundholm borde ha unnat sina läsare en avslutande överraskning.