Det senaste halvåret har jag börjat äta mer vegetarisk mat. Det började som en impuls; några ord som viskades i mitt öra, en handfull bloggar med matbilder i strålande färg, två artiklar om kolesterol, ett gulligt filmklipp av kattungar på Youtube. Som det mesta, började allting med gulliga kattungar på Youtube.
Och sedan stod jag plötsligt på ICA och bytte ut paketet med fläskfärs mot svarta bönor. Det hände en gång. Sedan två. Tre. Fyra – det skedde mest av bara farten. Jag tyckte om det jag såg: mer pengar på mitt bankkonto. Jag tyckte om det jag kunde känna: en doft med hjärtnot av patchouli och inte bacon. Jag tyckte om det jag kunde höra: klockslagen av de tre minuter det tar att riva upp ett paket med bönor och kasta in i munnen. Jag tyckte så mycket om det att jag bestämde mig för att berätta för andra att jag tyckte om det.
Det tyckte inte andra om.
Varför skulle jag utesluta mat? Varför skulle jag göra allt så krångligt? Varför skulle jag bete mig som en föråldrad hippie utan livsglädje? Varför skulle jag helt frivilligt begränsa mitt val av mat? Vilken idioti.
Men att vara köttätare innebär i sin renaste form endast en sak: att man äter kött. Att äta vegetarisk kost innebär endast att man inte äter kött. Att vegetarisk kost skulle vara mer begränsande än att äta en kost där kött ingår baserar sig på en föreställning om att människor som äter kött också äter all annan mat. Men det finns en skillnad mellan att kunna äta allt och faktiskt göra det.
Köttätare som vegetarianer har matvanor med en specifik bakomliggande matkultur; en viss mat som vi vet att vi tycker om och därför fortsätter äta, en viss mat som vi är vana att äta, en viss mat som vi är uppvuxna med, vissa matvaror som erbjuds oss i affären utifrån den mat som generellt säljer bra i just det området etc. Om vår konsumtion av mat definieras som begränsade då vi inte äter all mat som existerar i hela världen blir alla typer av matvanor begränsande.
Att äta vegetarisk mat kan därför ses som begränsande i den meningen att man utesluter kött, men inte mer begränsande än att vara köttätare. Att äta vegetarisk mat kan t. o. m. vara motsatsen för den som ätit kött hela sitt liv och missat hela grejen med svartkål, pumpa och tofu. Att äta vegetarisk mat behöver inte vara krångligt. Det behöver inte innefatta veckans alla dagar. Det behöver inte ens vara särskilt genomtänkt.
Att äta vegetarisk mat behöver inte vara mer än en impuls i matbutiken. Det behöver inte vara mer än att en glasnudelsallad med spetskål, ingefära, edamamebönor och salladslök är dödligt gott.