Jag har i hela mitt liv sett det som fint att vara radikal. Det gör jag fortfarande även om begreppet blivit föremål för språklig förvirring. På senare tid har radikalisering blivit synonymt med att närma sig militanta, jihadistiska grupper, ansluta sig till IS.
Medier har slukat begreppet med hull och hår, men vi är många som fortfarande vet att radikal är ett annat ord för progressiv eller reformivrig.
Språket – och den tilltagande ängsligheten – har i det här fallet nått sin ”tipping point”, och få tycks protestera.
Ska människor som hyser en radikal hållning i olika frågor bli sammankopplade med extremister, terrorister?
I min värld kan en muslim som söker sig till en ultrakonservativ hållning, där våld i namn av sharialagar inte bara förespråkas utan nyttjas, aldrig betecknas som radikal.
Här pratar vi om någonting annat.
Vilken politisk agenda finns för att radikalisering ska beteckna dessa som i våldets namn missbrukar islam?
Det är de som tolkar Koranen i modern kontext, och som praktiserar den i namn av försoning och i fredlig samexistens, som är radikala. Ser vi inte det?
1993 förskansade sig en extrem grupp med en ledare, David Koresh, som kallade sig Messias, på en gård i Waco, Texas. Polisen misstänkte att sekten hade en vapengömma på gården och skottlossning uppstod. Sex personer, varav fyra poliser, dog. Efter 51 dagars belägring lyckades polisen med hjälp av pansarvagnar skjuta hål i byggnaden och försökte med hjälp av tårgas få ut människor från byggnaden. Det gick inte planenligt eftersom sekten tände eld på huset och minst 80 människor dog i branden.
Var David Koresh och hans följares agerande ett utslag av radikalisering?
Nej, så fan heller!
Röda armé-fraktionens illdåd (1970–1988) var heller inget utslag av radikalisering. Det var terror.
Så här står vi, en åldrande man och kanske en ung människa, med hopp om politiska förändringar genom en radikalisering, ihopbuntade med terrorister.
Vem vinner på det?
Eftersom ytterligare en synonym till radikal är progressiv, som betecknar framåtsträvande och framåtskridande, bör vi tänka oss för när vi etiketterar terroristers blinda eller planerade verk.
Motsatsen till radikal är reaktionär. Hur kan vi vara säkra på att de som ansluter sig till IS inte gör det utifrån en reaktionär hållning?