"Vem bestämmer egentligen vart gränsen går?"

När man trodde att tidningarna vridit det sista ur Melodifestivaltrasan så kommer så sista skandalen i form av paus-underhållningen Tingeling goes Russia. Ryska ambassaden rasar och Henrik Dorsin försvarar sig med att han tycker att man ska få skämta om vad som helst och det låter väl rimligt. Visst kan man kräva en del sunt förnuft och att man håller sig inom rimliga ramar, men var det verkligen så farligt? SVT grips av panik och skickar försoningsblommor till ambassadören, men vem bestämmer egentligen vart gränsen går? Fördomar är ju trots allt något av det roligaste man kan skämta om och kanske kan man till och med lära sig något av det.
Det riktiga problemet här är ju egentligen inte huruvida framträdandet var politiskt korrekt eller inte, utan snarare att det var tamt. För det är ju så det blir, alla humorprogram som får fina sändningstider på någon större kanal slutar ju upp som barnprogram.
Det spontana och roliga från Parlamentet klipps bort och ersätts med överarbetade skämt som tävlar med Björn Gustavssons slapstickande om vem som kommer först till banken. ZTVs Pyjamas blir Hey Baberiba för hela familjen. Jag har själv inte hunnit se Grillad men ett hopp tänds efter all kritik som riktats mot programmet. Men kanske är det jag som har fel, det är nog kul att skämta om tomater och motorvägar. Tingeling ligger ju trots allt på topplistorna i landet mellanmjölk, men uppenbarligen inte hos björnen i öst.

Något som däremot är trevligt är att våren närmar sig med stormsteg. Internet och magasin översvämmas av vårens heta modenyheter. Sista-minuten tips för den perfekta strandkroppen.
Jag måste medge att jag blir grymt sugen på en ny garderob att ställa in den där nya kroppen i och bara inse faktum. Det blir helt enkelt beach-nästa-år-i-år-igen.
Istället jag har skaffat en spikmatta. Men nånting!
+Påvens uttalande om att utdelning av kondomer förvärrar AIDS-spridningen. Vatikanen fortsätter att imponera i sin roll som upplysningens centrum.

- Hur ska Sverige klara sig utan utan Måns Zelmerlöws leende?