Vi behöver en ny generationsfilm

Det är elva år sedan Christer Engbergs film Vildängel hade premiär. Denna underbara film som min generation av det glada 80-talet kunde relatera till. Var och varannan bekant var med på ett hörn som statister och Mattias Barthelsson och Lotta Örnryd blev kändisar över en natt. Detta var innan mobiler och datorer hade slagit igenom på riktigt och heta linjen fortfarande var häftigt.

Gymnasiet var uppdelat på tre skolor i olika stadsdelar och fotokatalogerna hemma hos kompisarna var alltid ordentligt tummade och fulla av klotter. Spegeln var stället att gå på och Cleo hade fullt hus varje kväll. Men det var då och vi som var unga på 90-talet har växt upp. Elva år går fort och vardagen ser inte likadan ut för dem som är unga idag. Christer Engberg, det är dags för en ny generationsfilm och även fast Kulturskolan Rosteriet inte finns kvar så gömmer Luleå en mängd talanger under sin gråa yta.

Visst har staden förändrats, men inte de problem som unga människor tampas med varje dag. Hopplösheten finns kvar och de står även inför risken att bli den första generation i Sveriges historia att helt stå utanför arbetsmarknaden. Jag vill se en historia från Luleå gjord med samma glöd som Vildängel. Christer, jag vet att du kan berätta den historien och jag vill se den på filmduken. Helst imorgon.
Veckans sämsta: Ser kommunens alkoholhandläggaren Håkan Auland sin uppgift i livet att torrlägga hela Luleå och slå spiken i kistan på stadens nöjesliv?