Visst kan opera gå hem hos barn
Hattstugan Operaföreställning för barn i regi av Rolf Christianson, baserad på Elsa Beskows saga. Musik: Malin HülphersScenografi: Lasse E JonssonKostym: Carina EricssonBlåsarkvintett ur Stockholms Läns blåsarsymfonikerScen: Lilla scen, Kulturens hus, den 31 januari
Barnen som var i fokus, när operan presenterades och hur den senare gestaltades.
Scenen är uppbyggd genom enkla och finurliga lösningar. Den bruna hattstugan står som ett runt tält i ena hörnet medan tomtegubbens mossiga stubbe har fått en blygsammare framtoning målad direkt på den vita fonden.
Föreställningen är uppbyggd som en blandning av opera och sagoberättande vilket passar bra med tanke på den åldersgrupp operan riktar sig till. Det händer något hela tiden och barnen i publiken engageras att följa med i handlingen när de hjälper ensemblen att fylla i med de ord som rimmar rätt.
Musiken är speciellt värd att uppmärksammas. Även här är enkelheten framträdande där lätta, melodiösa stämmor harmonierar väl med sångarnas röster. De olika blåsinstrumenten fyller även funktionen som berättartekniskt grepp. Flöjten står för de ljusa inslagen i berättelsen medan fagottens dovare klanger får symbolisera kvällens mörker som nalkas när tomtebarnen ska sova. Och i en kort sekvens av operan står musiken ensam när Tomtegubben med mimik och gester återberättar för Tomtemor vad som hände när Hattstugan av misstag brunnit upp. Här återkommer scenografins enkelhet. Stugan faller bokstavligt till marken efter brandens flammor som visas genom ett rött sken över stugans väggar.
Operan som konstform kanske inte är det mest lättillgängliga barnkulturen, men hos mezzosopranen Anna Larsdotter Persson gör rollen som Tomtemor med både känslighet och värme och sången i hennes tolkning gör den musikaliska inramningen lättfattlig.
Hattstugans tre barn, (mezzosopranen Camilla Lundstedt, tenorerna Jan Löfgren och Fredrik Strid) är glatt energiska och kompletterar varandra med yngre syskons busighet och äldre syskons lite mer förståndiga återhållsamhet.
Tomtegubben, barytonen Rolf Christianson, gör med sin lugna stämma karaktären av den snälle och rådige räddaren i nöden.
Det enda som inte fungerar riktigt är vid det tillfället när alla i ensemblen sjunger samtidigt. Då blir det svårt att urskilja orden i sången, kanske speciellt för de mindre barnen i publiken.
Men denna föreställning är synnerligen lyckad och i ensemblens framförande visar det sig att opera kan vara en lika spännande som lättillgänglig berättarform för barn.
Så jobbar vi med nyheter