Titeln på Mattias Alkbergs sjätte diktsamling avviker så mycket från innehållet att det måste finnas en (provocerande och därmed säljande) avsikt. Han är ju inte för inte estradartist inom indiepop och liknande och hans förra titel var Anarkist.
Alkbergs position i dikterna är långt ifrån föraktande. I starkt framåtlutad, rytmiskt mässande och tätt associativ bildteknik undersöker han existens och relationer, ofta med dubbelexponeringar mellan natur (särskilt väder) och inre landskap som hos symbolisterna. Säkert hälften av dikterna handlar om döden som huvud- eller sidotema. Metapoesi är vanlig och ett antal språkfragmenterade dikter är satta med särskilt skrivmaskinstypsnitt; deras ljud liknar skrivmaskinens.
De frihetliga idédikterna dominerar inte men Du bestämmer med motiv från Luleå satte sig starkt vid omläsningen och kan kanske räknas dit:
Även på hösten blir det natt/Då ringlar ett norrsken omkring i botten av flaskan/Som hänger över järnverket i natt/Och skriet när du med din fria hand följer en osynlig hand/Synlig och osynlig raderar även du detta sken/Du tillhör och du är en man av folket och all makt åt folket/I omtöcknade och maktlösa ruiner i dig irrar du omkring och utövar/Den här makten/Och någonstans tror du verkligen det här/Om du visste om du verkligen visste vore du verkligt farlig/Verkligt mäktig/Om du kände till hur makten du utövar över ingen verklig/Är en illusion/Alla sover och det är du som bestämmer/Äntligen fick du bestämma lite/Det är höst och allt på minus och natt/Du sover inte och ingen ser dig/Och den här gången är det mer än bara känslan/Som ringlar omkring i botten av en flaska/Som ska öppnas/Som heter dag
Ett intuitivt bildflöde blir med nödvändighet drömliknande och mycket hos Alkberg liknar dröm eller är uttryckligen drömsekvenser. Den pumpande repetitiva rytmen är starkt suggererande och jag känner mig dragen in mot en uttrycksmotor av vital kraft och associativitet mer än begriplighet i varje ögonblick. Ändå är varje dikt samlad kring ett tema och detta gäller även de tre mycket långa idédikterna Det fanns inga ingångar, Det fanns inga öppningar och Bara hugg i mig.
Med Era svin har Mattias Alkbergs mångsidiga artisteri ytterligare fördjupats.