"Det är mycket att jag tackar henne för allt hon gjort för mig och hur hon alltid funnits där, men jag ber också om förlåtelse för att jag gräver i släkten och i arvet från Tornedalen", säger Wilja om konstverket.
Wilja Ågren Öman från Kiruna är en av 177 konstnärer, utvalda bland 4000 sökande, som får ställa ut på Liljevalchs Vårsalong i Stockholm. Verket hon ställer ut är ett maskinsydd väggbonad med texten "Tack och förlåt mormor / Kiitos ja antheeksi mummu" - en hyllning till hennes mormor som gick bort för fyra år sedan.
– Jag blir ledsen av att prata om det. Hon var en av mina viktigaste stöttepelare under hela min uppväxt. Efter att hon dog kändes det som att en del av mig försvann, berättar hon med bruten röst och fortsätter.
– Men på samma sätt är jag glad att det har vuxit något fint ur det, det är som att hon är med mig i konsten.
Skapandet hjälpte Wilja med sorgebearbetningen och öppnade upp för ett läkande, berättar hon.
– Det är just därför jag har börjat arbeta mer inom konsten, för att ta itu med mina känslor kring det här. Jag tror att det skapar en dialog inom mig, låter mig känna allt och få ut det. Jag börjar tänka på henne, prata om henne med familj och vänner – något jag kanske inte hade gjort utan konsten.
"Hon var en av mina viktigaste stöttepelare under hela min uppväxt", säger hon om kärleken till sin mormor.
Förutom kärleken till sin mormor, har hennes tornedalska arv varit en stark motor i den konstnärliga processen.
– Jag vill utforska min identitet och lyfta frågor om hur man kan relatera till en kultur som glömts bort i familjen och hamnat i skymundan, säger Wilja och berättar att hon vill "ta tillbaka" meänkieli så att språket inte går förlorat i generationer.
– Den enda gången mormor talade meänkieli var med sina systrar. Hon ville inte ta i det, och det var som att hon inte heller ville föra det vidare. På något sätt ber jag om ursäkt för att jag gräver i det hon helst ville låta vara. Det var nästan som om det fanns något lite fult i att komma från Tornedalen.
Wilja Ågren Öman berättar att hon även jobbar med att gestalta stadsflytten i Kiruna med syftet att belysa och informera om den genom konsten. "Det föreställer snusdosan och spottkoppen från gamla Kiruna-centrum. Jag jobbar med järnmalmspellets som jag blandar in i garn som hänger från den här textiltavlan".
Hösten 2024 flyttade hon till Göteborg för att studera på en folkhögskola utanför Kungälv. Något som gav än större mening till att lyfta Tornedalen, menar Wilja.
–Det var när jag flyttade söderut som jag insåg hur lite folk vet om Norrbotten överlag, men också om Tornedalen och kulturen där uppe. Det känns viktigt att synliggöra den minoriteten, ge den en plats i finrummet och se till att den diskuteras och uppmärksammas.
"På sistone har jag tänkt mycket på textilhantverket, som är en stor del av Tornedalen – att väva mattor och sticka kläder. Jag har funderat på om jag har en koppling till det arvet, om det är därför jag känner så starkt för textilkonsten", berättar Wilja om sitt val att arbeta med väggbonader.