Med sina politiska karikatyrer väckte Lars Hillersberg såväl munterhet som ilska under fyra decennier. Nu uppmärksammas han med en bok och en stor utställning på Kulturhuset i Stockholm.
En stridbar satiriker som ansträngde sig till sitt yttersta för att utmana anständigheten gick ur tiden för nio år sedan. "Konstnärer blir dom som inte kan bli serietecknare" är ett av Lars Hillersbergs mest citerade uttalanden och hans svart-vita serier, ofta utgivna i egna publikationer som satirtidningen Puss, spände mellan träffsäker samhällskritik och grova personangrepp.
Men det första som möter besökare av Kulturhusets Hillersberg-retrospektiv är en maffig förstoring av teckningen Festen från 1964. Stormiga linjer virvlar fram över en hel vägg.
– Det jag försökt att göra är att etablera någon slags botten och bredd, så att man inte bara betraktar Hillersberg som en slags skämttecknare som gjorde olämpliga saker, förklarar curatorn Andreas Berg som även är redaktör för boken Lars Hillersberg – entreprenör och provokatör, som ges ut i samband med utställningen.
Vad ligger i epitetet entreprenör? Hillersbergs politiska engagemang väcktes under 60-talets vänstervåg och han framhärdade som kommunist oavsett vilka vindar som blåste. Att tjäna pengar på eller bevara sin konst för eftervärlden var han ointresserad av.
– Hillersberg var en "self-made" affärsman. Han hade uthålligheten och ihärdigheten för att satsa allt på sitt företag. I dag föreställer vi oss att bara för att man är entreprenör så är man lyckad och lönsam. I Hillersbergs fall var han kanske inte ens intresserad av att vara det, säger Andreas Berg.
Lars Hillersberg föddes som Lars Andersson men bytte namn som 21-åring. Han var förtegen om sin bakgrund men Bergs efterforskningar visar att han troligtvis kom från en strävsam arbetarklass som inte riktigt lyckades nå borgerlighetens trygga hägn. Dessutom gick han bara sex år i skola.
– Jag tror att det är otroligt viktigt att komma ihåg att Lars Hillersberg var, med våra mått mätt, obildad. Och han var ouppfostrad. Han hade ingen som helst borgerlig polityr. Han blev förbannad och då gick han på intuition. Han insåg nog till och med själv att han gick för långt men då kunde han inte backa.
Så var vi då inne på provokatören Hillersberg. Aldrig politisk korrekt, alltid med pennan som en knytnäve åt alla håll; folkpartistiska partiledare var en favorit-måltavla, men inte heller Palme skonades. Hillersberg sågade dessutom med glatt humör av grenen han själv satt på genom att angripa egna gallerister och de konstkritiker som omhuldade honom. Men det var när han i början av 70-talet karikerade ortodoxa judar i serien "Det heliga landet" som det verkligen tog hus i helvete.
– Jag vågar säga att han inte gjorde dem med någon antisemitisk avsikt. När han använde de här schablonerna tyckte han att de var så överdrivna att ingen kunde ta dem på allvar. Jag menar inte att han ska stå fri ifrån kritik, eller att bilderna inte ska diskuteras. Men det är oseriöst att fördöma ett helt konstnärskap på den grunden.
Kulturhuset har valt att inte visa de ifrågasatta bilderna.
– Vi tror att de kan väcka anstöt och vill inte göra någon ledsen. De finns i boken där de visas tillsammans med förklarande text.
Hillersbergs verk och arbetsmetoder har i flera avseenden koppling till de senaste årens mest omdiskuterade konstgrepp, och enligt utställningens producent Ulrika Sten vill Kulturhuset just fånga upp och fortsätta den debatt som pågått.