"Utan kulturen riskerar vårt samhälle att dö"

Med anledning av den hätska kulturdebatten söderut med epicentrum Norrköping och den något mer nedtonade kulturdebatten i norr, rörande Norrbotten Neos förestående avveckling, så önskar även jag kommentera kulturens roll idag och i framtidens (välfärds)samhälle.

"Att kalla kulturarbetare "bortskämda" är förolämpande, nedvärderande och inte med sanning överensstämmande", skriver sångerskan och kulturarbetaren Carina Henriksson i sitt debattinlägg.

"Att kalla kulturarbetare "bortskämda" är förolämpande, nedvärderande och inte med sanning överensstämmande", skriver sångerskan och kulturarbetaren Carina Henriksson i sitt debattinlägg.

Foto: Mattias Löw

Kulturdebatt2023-08-29 13:37

KULTURDEBATT

Det vi nu ser är symtom på en långtgående process där kultursektorn successivt utarmats. Med upprepade åtstramningar, uppsägningar och konstant nedläggningshot för dörren lever kulturen under ett långsamt söndrande, där enskilda kulturutövare och nu även institutioner faller som dominobrickor. Många näringsidkare har fått byta yrke i pandemins fotspår medan institutionerna klarat sig längre på grund av krisstöd och omfördelning av bidragsmedel. För det är de facto bidrag vi alla är beroende av. Enligt somliga är jag en snyltare och samhällsparasit men jag ser inte bidrag som allmosa utan en investering i ett mångfasetterat rikt kulturliv, till hälsa och glädje för både utövare och publik.Vi behöver kulturen, än mer i kristid och kulturen behöver oss. Utan kulturen dör ett samhälle.

Nu höjer besvikna uppdragstagare, utarmade utövare och förringade åhörare sina röster, med all rätt och inte en dag för tidigt. Jag upplever dock en fokusförflyttning från själva sakfrågan: kulturens existensberättigande. Det utdelas verbala käftsmällar, kritiken är hård, formuleringar dissekeras och debatten har sjunkit till individnivå. Jag förstår upprördheten men ser också människor som bär röst för en ensemble, institution eller parti. Att skjuta budbäraren hjälper föga. Alla har inte talets gåva, somliga formulerar sig på ett ovärdigt sätt, vissa har varken kompetens eller klokskap att sitta där de sitter, men de är valda av ett folk. 

Det finns en lojalitetskodex: att värna om inte bara sitt eget bästa utan sammanhangets bästa. Det finns också åsiktsfrihet, och balansgången är ibland svår, speciellt när känsloregistret kopplas på, men vi får inte glömma att bakom varje människa i skottlinjen finns ett sammanhang och en familj. Det kan tyckas självklart att beslut ska föregås av förankring och dialog. Än viktigare vad gäller institutioner och politik där besluten i nästa led berör många fler än de i beslutet inblandade. Kanske är det här det brustit? Men vi kan göra skillnad! Vi har inte bara åsiktsfrihet i Sverige, vi har även valfrihet. Vi kan påverka. Vi kan lägga vår röst på de människor vi vill ska föra vår talan.

Jag hoppas denna mediestorm leder till ökat engagemang för inte bara mina frågor, utan också dina. Ett diversifierat kulturliv kan inte bära sina egna kostnader det vet vi. Vill vi kämpa för att kommande generationer ska ha möjlighet att uppleva och vara medskapare till olika kulturyttringar, även de som inte är kommersiellt gångbara?

Jag tillhör själv ”kultureliten” Jag har valt ett yrke som under dygnets alla timmar går hand i hand med min persona. Jag lämnar inte min arbetsplats och går hem, mitt skapande jag följer mig var jag än går. Jag vrider ut och in på mig själv och investerar allt som är jag i min önskan att skapa något för dig.

Att kalla kulturarbetare "bortskämda" är förolämpande, nedvärderande och inte med sanning överensstämmande. Det är en oerhört hårt arbetande yrkesgrupp som drivs av passion och kärlek till sin konstform. Vi har investerat sömnlösa nätter och 15 års utbildning för att komma dit vi är idag. Vi behöver inte mycket. Vi behöver någon som tror på oss och stöttar vår vision. Vi behöver förutsättningar och därifrån kan vi växla upp till ett fantasteri.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!