En gång var det Oscar II som drog riket runt och invigde nya järnvägssträckor. Nu får undersåtarna nöja sig med någon minister och en generaldirektör. Kanske är det lika bra så, för varför kungliga invigningar av något som sedan inte fungerar, tåg som inte klarar den gamla vanliga svenska vintern.
Och inte är det väl heller något för en kung att inviga det saktfärdiga. Kungen kom inte till Haparanda i tisdags och invigde den nya Haparandabanan. Den gamla 16 mil långa Haparandabanan tog det 16 år att bygga, 1902-1918. Det var en skandal i det tidiga 1900-talet. Byggfart: 1 mil om året.
Men det var en ynklig skandal jämfört med 2000-talets byggfart. Den nya Haparandabanan Kalix-Haparanda är 42 kilometer, började byggas 2005 och stod klar i december förra året. Bygghastighet: 0,6 mil per år.
Naturligtvis var det bättre förr, för det gick betydligt raskare. Innan entreprenörerna var födda var det Statens Järnvägsbyggnaders egna maskinlösa rallare som försedda med hackar, spadar och skottkärror bröt marken, kärrade gruset och lade rälsen.
Stambanan genom övre Norrland, sträckan Vännäs-Boden, är 282 kilometer lång. 1890 beslöt riksdagen att bygga denna sträcka och redan 1894 kunde Oscar II ta tåget till Boden och inviga järnvägen. Bygghastighet: 7 mil per år. Det ni!
Med den farten hade den nya Haparandabanan varit klar på styvt sju månader. Skulle regeringen få ändan ur vagnen, besluta i morgon så kunde vi ha Norrbotniabanan åkbar redan 2017.
Om det nu skulle finnas tåg som 2017 klarar den svenska vintern. När nya Haparandabanan invigdes bestod invigningståget av ett 57 år gammalt lok och vagnar med sådär 70-80 år på nacken. Kanske säkrast så, det var ju så kallt.
Och de många som stod i den bitande fuktiga 17-graderskylan undrade hur det egentligen är med järnvägen och vintern. Där stod ju Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm barhuvad och höll tal bland pälsmössor och ylleluvor, lika klimatanpassad som ett nylevererat Norrtåg från Alstom.
Kanske fick vi då förklaringen till det svenska järnvägshaveriet. Myndigheten som har hand om järnvägarna vet inte vad en svensk vinter är, den har för lite också på huvudet.