Berörande bra berÀttat om vardag och vÀnskap

”de” Ă€r historien om en dotter och en mamma. BĂ„da gĂ„r utan namn. Dottern Ă€r 16 Ă„r och mamman blir sjuk.

Helle Helle har skrivit "de".

Helle Helle har skrivit "de".

Foto: Sacha Maric

Litteratur2020-02-23 18:00
Ida Stiller

NY BOK

Helle Helle 

de 

Norstedts 

Av vad Ă€r oklart, hon sĂ€ger att hon nog har svalt en sten. Men det Ă€r sĂ„ pass allvarligt att hon blir orkeslös och fĂ„r vĂ„rd pĂ„ sjukhem. 

Mamman stör sig pĂ„ dem. Dottern fĂ„r bo och laga sin middagsmat sjĂ€lv och Henrik, som hon dejtar, sĂ€ger att hennes förĂ€ldrar mĂ„ste lĂ€gga sig tidigt eftersom det Ă€r slĂ€ckt i alla fönster nĂ€r han skjutsar hem henne pĂ„ mopeden. 

Ibland kommer mammans kompis Palle förbi för att lĂ€mna Ă€pplen och titta till dottern. Ibland lĂ„tsas hon inte vara hemma dĂ„. Hon ser till att lĂ€gga sig sent pĂ„ fredagskvĂ€llen, för om hon vaknar för tidigt dagen dĂ€rpĂ„ blir lördagen alldeles för lĂ„ng och hon vet inte vad hon ska göra dĂ„. 

Det Ă€r en konst att kunna skriva om vardagliga ting pĂ„ ett sĂ€tt som berör. I ”de” finns sĂ„ mycket som inte Ă€r uttalat. Som hur mycket dottern och mamman tycker om varandra. De sĂ€ger det aldrig, men det Ă€r tydligt Ă€ndĂ„.   

Bokens andemening finns verkligen mellan raderna. Men det Ă€r inte svĂ„rbegripligt för det. TvĂ€rtom Ă€r Helles sprĂ„k rakt och enkelt. Det Ă€r sparsmakat med dialog, men nĂ€r den finns dĂ€r Ă€r den naturlig. Meningarna Ă€r sĂ„ korta att de nĂ€stan kĂ€nns avhuggna, men det Ă€r ett skrivsĂ€tt som jag blir mer och mer förtjust i under lĂ€sningens gĂ„ng. 

Liksom meningarna Ă€r kapitlen korta. De Ă€r 51 stycken och i dem fĂ„r vi följa dotterns liv sĂ„ som det Ă€r för 16-Ă„ringar; hon blir förĂ€lskad, kysst och tvivlar. ”Lyckan ler mot henne, den ömma punkten kommer inte tillbaka” Ă€r kĂ€nslan nĂ€r hon umgĂ„tts med Henrik. Och det Ă€r ju sĂ„. En förĂ€lders sjukdom gör inte att livet stannar upp. 

Nej, dotterns liv pĂ„gĂ„r och med det hennes utveckling. NĂ€r hon Ă„ker buss tvingas hon gĂ„ av eftersom busskortet har för fĂ„ zoner för resan. Hon snĂ€ser Ă„t busschauffören och i vĂ€ntan pĂ„ nĂ€sta buss som gĂ„r en halvtimme senare sĂ€tter hon sig pĂ„ ett ryggstöd i stationens vĂ€ntsal. ”Aldrig förut sitter hon pĂ„ ett ryggstöd, det Ă€r vanligen en viss typ som gör det.” 

”de” Ă€r ocksĂ„ en historia om vĂ€nskap. Om hur viktigt det dĂ€r som kallas systerskap Ă€r för en 16-Ă„ring. Dotterns klasskompis Nete bjuder pĂ„ godis och frĂ„gar varför hon Ă€r ledsen. "DĂ€rför", svarar hon, och pĂ„ det svarar Nete ”I see”. Sedan fĂ„r Nete lĂ„na hennes cykel pĂ„ obestĂ€md tid. 

”de” Ă€r en bok jag kommeratt  lĂ„na ut och lĂ€sa om. Den fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ hur mycket jag Ă€lskar min mamma och mina vĂ€nner. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Litteratur
Norrbottens lÀn