Låter dessa teman bekanta och angelägna? I så fall är det ett bra argument för att en förbisedd roman av norrbottningen och Nobelpristagaren Eyvind Johnson förtjänar att uppmärksammas i det 21:a århundradet.
Romanen heter "Nittonhundrasjutton" och utkom som följetong i veckotidningen Brand 1930–1931. Romanen tar upp tunga teman men gör det med en satirisk energi och en litterär kreativitet som har en befriande verkan. Romanens återklang i vår egen tidsålder vittnar om författarens framsynthet. Samtidigt är romanen ett viktigt tidsdokument.
Romanen utspelas under första världskriget – år 1917 – i ett Sverige som i princip är ”neutralt” men i praktiken märkbart påverkat av kriget.
Romanen kommer tätt inpå de specifika märken som krigstiden sätter på samhälle och kropp. Den skildrar ämnen som varubrist, ransonering, svartabörshandel och hungerkravaller med en kritisk intensitet och en detaljrikedom som är unik i svensk litteratur. Svartabörshajar ställs i romanen mot den bristfälligt närda breda befolkningen: ”Man fick dålig mage. Man åt krig; det brände i tarmarna ibland.”
På det militära planet handlar det om nyhetsfragment från en front i fjärran, om svensk mobilisering av civilbefolkningen och om ”invalidtåg” (det vill säga tåg med sårade från kriget) som stannar på stationen i romanens stad. Denna stad skulle kunna vara Boden, Johnsons hemstad, men den är inte namngiven. Samtidigt spökar oron för att ”ryssen kommer! Han stryker omkring i Östersjön varje natt och lurar och lurar”.
Dåtidens epidemi – tuberkulosen – finns som ett annat osynligt hot. Den kan slå ner när som helst och knäcka människor i alla åldrar. Under romanens lopp smittas huvudpersonen, den 17-årige Mattias (liksom Johnson själv jämnårig med det nya århundradet) med tuberkulos: ”Så är kriget: man får lungsot av det.” När romanen slutar står Mattias djupt osäker inför framtiden: ”Vänta, bara jag blir frisk en gång! tänker han. Då är kanske kriget också slut. Men om jag aldrig blir frisk? tänker han sedan.”
"Nittonhundrasjutton" var Eyvind Johnsons första större litterära verk efter hemkomsten till Sverige i början av 1930. Han hade tillbringat större delen av 1920-talet i Tyskland och Frankrike, framför allt i Berlin och Paris. Från dessa platser var han en flitig rapportör i svenska tidningar, inte minst i Norrländska Socialdemokraten (grundad i Boden 1918 och utgiven från och med januari 1919). Strax efter Johnsons ankomst till Berlin hösten 1921 presenterade NSD den ”f.d. Bodenbon” som tidningens Tysklandskorrespondent.
I sitt Tysklandsreportage från tiden efter första världskriget var Johnson imponerande tidigt ute med att varna för den spirande nazismen och risken för ett nytt världskrig. Han förutsåg helt korrekt att kombinationen av Tysklands enorma krigsskadestånd, hyperinflationen och den tilltagande högerpopulismen utgjorde ”embryot till ett nytt sammanbrott”, som han skrev i NSD den 31 december 1921.
"Nittonhundrasjutton" är inspirerad både av Eyvind Johnsons erfarenheter i Norrbotten under första världskriget och hans erfarenheter från efterkrigstidens Tyskland, där krigets ödeläggande effekter fortfarande var synliga överallt. Samtidigt är romanen skriven vid en tidpunkt när hotet om ett nytt världskrig börjar bli mer påtagligt.
För nutidens läsare är Johnsons skildring av en dramatisk, destruktiv och desorienterande tid ytterst relevant. Det upplyftande ligger i romanens kritik av fastlåsta positioner och i dess suveräna stil.
Att "Nittonhundrasjutton" är i det närmaste okänd idag kan inte tillskrivas bristande litterär kvalitet. Snarare beror det på att romanen aldrig blev publicerad i bokform. Det förtjänar den att bli!