Ylva Karlsson har skrivit en bok om Ă„ttaĂ„riga, ickebinĂ€ra MĂ„nne â vars vardag Ă€r full av sĂ„rande smĂ„ nĂ„lstick.
MĂ„nne Ă€r trött pĂ„ att behöva förklara sig. HĂ€lften av gĂ„ngerna sĂ€ger folk "hon" och hĂ€lften "han" â men alla har fel, för MĂ„nne Ă€r egentligen en "hen". Den unga huvudpersonen i Ylva Karlssons "MĂ„nen, varelsen och jag", illustrerad av Sofia Falkenhem, mĂ„ste varje dag hĂ€vda rĂ€tten att vara sig sjĂ€lv, i ett samhĂ€lle dĂ€r det mesta Ă€r uppdelat utifrĂ„n tvĂ„ konventionella kön.
â För mĂ„nga barn tror jag det jobbiga Ă€r de smĂ„ nĂ„lsticken i vardagen, som inte Ă€r illa menade. Ingen menar illa nĂ€r det stĂ„r i matteboken att 24 barn gick i klassen och 12 var pojkar och hur mĂ„nga flickor fanns det dĂ„? Men det Ă€r ju en frĂ„ga som utesluter ickebinĂ€ra, sĂ€ger Ylva Karlsson, som i boken jĂ€mför situationen med ett blĂ„mĂ€rke: har man gjort sig tillrĂ€ckligt illa ömmar till slut ocksĂ„ en lĂ€tt beröring.
Ett frö till boken sÄddes för ett par Är sedan, nÀr Ylva Karlsson lÀste Barnboksinstitutets kartlÀggning över representationen i barnböckerna. Hon blev chockad över hur fÄ mörkhyade barn böckerna visade.
â Jag började fundera pĂ„ vad det gör med mĂ€nniskor att inte kunna identifiera sig eller spegla sig i nĂ„gon annan.
Hon lÀrde ocksÄ kÀnna ett icke-binÀrt barn, som alltsÄ identifierade sig som varken kille eller tjej. Ylva Karlsson har ocksÄ lyssnat till andra transpersoners erfarenheter nÀr hon skrivit om MÄnne. Flera av dem har fÄtt frÄgan nÀr de visste att de inte identifierade sig med sitt födelsekön.
â MĂ„nga insĂ„g att de var ickebinĂ€ra nĂ€r ordet "hen" dök upp. Man behöver ord för att förstĂ„ vem man Ă€r, och det spelar roll för barn i dag att det finns, sĂ€ger Ylva Karlsson, som hoppas att hennes bok ocksĂ„ ska kunna ge insikter.
â Jag ser pĂ„ litteratur som att den kan vara bĂ„de en spegel dĂ€r man fĂ„r syn pĂ„ sig sjĂ€lv men ocksĂ„ ett fönster, som man kan kĂ€nna sig sedd igenom. Den kan ocksĂ„ vara ett fönster ut och jag hoppas boken kan vara till glĂ€dje för den som vill förstĂ„.
PÄ skolan tvingas MÄnne svara pÄ frÄgor frÄn de stora barnen om hen har snippa eller snopp. En morbror sÀger till sitt syskonbarn att "sluta tramsa". MÄnne söker sin tillflykt till youtubern Pink_Rainbow_Girl, som ska visa hur man publicerar saker pÄ youtube. à ttaÄringen tÀnker lÀra andra om trans, för att slippa de eviga förklaringarna.
DĂ€r kunde MĂ„nne fĂ„ bli lite predikande â hen vill ju stĂ„ pĂ„ barrikaderna.
Men nĂ€r allt blir för jobbigt flyr MĂ„nne in i en egen magisk vĂ€rld â och samtalar med mĂ„nen eller med ett monster som plötsligt uppstod. Ylva Karlsson har ofta med fantasyinslag i sina böcker, och understryker att den magiska vĂ€rlden Ă€r verklig.
â Jag tycker om att anvĂ€nda sagan för att beskriva hur stor man Ă€r pĂ„ insidan. Det Ă€r ocksĂ„ ett grepp för att berĂ€tta att vĂ€rlden Ă€r en överraskande och skimrande plats, sĂ€ger hon.
Eftersom Ylva Karlsson skildrar ett yngre barn var hon aldrig tvungen att förhÄlla sig till sexualitet, och till MÄnnes kropp, vilket underlÀttade. Det har ytterligare en bonus.
â Jag kunde undvika ett ge MĂ„nne ett könsorgan som kunde lĂ€sas som ett facit. Men jag vet att mĂ„nga som lĂ€ser det hĂ€r Ă€ndĂ„ kommer att tĂ€nka pĂ„ att MĂ„nne "egentligen" Ă€r en flicka eller en pojke.