”Kollektiv minnesförlust” är en sydafrikansk lyriksvit som påminner om Linnea Axelssons ”Aednan” och Elin Anna Labbas ”Herrarna satte oss hit”. Den kom för ett par år sedan och är den sydafrikanska poeten Koleka Putumas debutbok. Liksom de svenska böcker den jämförs med handlar den om språket, platsen och historien – om frihet, våld och förlust.
Gemensamt har de tre att de lyfter fram sådant som varit bortglömt eller inte varit formulerat i ord, för folk att se och - förhoppningsvis - förstå.
Putuma skriver på engelska och hennes succédebut har skapat ett ökat intresse för litteraturen bland unga sydafrikaner. Bland dem har hon varit uppskattad ända sedan hon som tonårig estradpoet blev uppmärksammad för dikten ”Water”, för vilken hon fick PEN South Africa Student Writing Prize.
Hon har ännu inte fyllt 30 år och tillhör det som kallas ”born free-generationen”, alltså de som är födda efter avskaffandet av apartheid och införandet av demokratin i Sydafrika i början av 1990-talet.
Putuma ingår i det unga litterära avantgarde som presenteras i senaste numret av den litterära tidskriften Karavan.
I temadelen om Sydafrika skriver bland andra Hedda Krausz Sjögren, som 2017-2021 var Sveriges första utsända kulturråd i Sydafrika och kommer att vara gästcurator på Bokmässan i Göteborg i september, där Sydafrika kommer att vara fokusland.
Några hon nämner är Modise Sekghote, Maneo Mohale, Vangile Gantsho och Siphokazi Jonas, som skrev en dikt till president Cyril Ramaphosas tal till nationen förra året – lite likt det Amanda Gorman gjorde till president Joe Bidens installation i USA.
Flera andra unga har också börjat skriva på sina modersnål, olika dialekter av afrikaans. Bland dem finns Lynthia Julius, Hope Netshivambe, som samarbetat med Wanås Konst i Skåne, och den nyskapande Jolyn Phillips, som experimenterat genom att bryta sönder gamla ord och uttryck i sitt modersmål och sedan skapat ny ord och betydelser.
En tydlig trend är också att författarna inom ”born free-generationen” gärna väljer fantasifulla former som fantasy, utopi, science fiction och magisk realism.
Förr ville publiken ha kritisk socialrealism om tillståndet i landet, men i dag har de unga en större frihet att uttrycka sig i icke-realistiska former, menar Joanna Woods, doktorand vid Stockholms universitet. De skriver inom det som kallas ”Afrikansk futurism”, en term först använd av nigeriansk-amerikanska författaren Nnedi Okorafor – ”den afrikanska fantastikens moder”.