Hur viktigt är det att kanelbullen har en egen dag?
– Från början var det lite sisådär med genomslaget men det har kommit mer och mer. Framför allt är det bra för branschen, vi får lite extra uppmärksamhet.
Hur brukar den 4 oktober inverka på efterfrågan och försäljning?
– Egentligen inte jättemycket för vår del. Någon gång har vi gjort mellan 200-300 bullar extra men det har det varit på vardagar då företag har köpt in en del till anställda. Nu är det ju lördag, då faller företagen bort så vi får väl se, men lite extra brukar det alltid bli även om vi inte marknadsför oss speciellt.
Du är själv bagarbarn. Handen på hjärtat, hur är din relation till kanelbullen?
– Mycket god. När jag var barn hade ju morsan alltid bakat innan jag gick till skolan. Kanelbullen var ofta en ingrediens till en frukost för mig. Den har alltid funnits där och jag har aldrig blivit less.
Vilken är din egen favorit på brödfatet?
– Det klassiska wienerbrödet. Jag brukar ha dem färdiga lagom till förmiddagskaffet vid halv åtta-tiden och då ska det vara wienerbröd till. Bullarna blir klara lite senare och visst äter jag av dem också, men inte varje dag.
Vad är det viktigaste att tänka på för att lyckas med sitt bullbak?
– Att vara noga med jäsningen. Och att använda rätt jäst. Många använder jäst som är avsedd för matbröd men när du bakar med socker är den ”röda” jästen bäst.
Och vilka är de vanligaste fällorna som man ska undvika?
– Se till att inte degen blir för hård. Många matar på ingredienser direkt efter ett recept utan att känna efter att degen får rätt konsistens. Försök att gå på känsla annars är det lätt att bullarna blir för kompakta.
Kanelbullen är ju lite av det svenska kaffebrödets urmoder. Vad gör den så populär?
– Det är nog den där gamla klassikern med bulla och mjölk, det är en kombination de flesta av oss gillar. Det är enkelt och bra, fungerar perfekt på utflykten eller till fikat på badstranden under sommaren.
Bakverk från hela världen tar allt större plats i bröddiskarna. Har den gamla goda kanelbullen någon framtid i konkurrensen?
– Det är jag säker på. Olika trender kommer och går men kanelbullen står sig och kommer helt säkert att överleva oss alla.
Hälsotrenden har slagit till och vi blir allt mer försiktiga med vad vi stoppar i oss. Märker du av det?
– Ja, på det sättet är vi i helt fel bransch. Samtidigt som vi säljer vårt bröd säljer vi också kvällstidningar som skriver hur onyttigt det vi säljer är. Det är klart att många tar åt sig av det.
Hur ser framtiden ut för småbagerier som Café Bygård?
– Tyvärr är det nog en utdöende bransch, det märks över hela Sverige. Nu tar de större kedjorna över allt mer och man får verkligen leta om man ska hitta ett mindre konditori. Det är svårt att få ekonomi i det om man ska ha anställda. Här är det ju bara jag och Eva så vi klarar oss, men det är mycket jobb.
Vad tror du att du gjort i dag om du inte blivit bagare?
– Jag jobbade tidigare på Vattenfalls huvudkontor i 17 år så kanske hade jag blivit kvar där. Jag var 39 år när jag tog över Bygård, jag var redan så inblandad i bokföring och annat här att det blev ett ganska naturligt steg.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
– Kvart i fyra ringer klockan, då åker jag ner direkt och kör igång wienerdegen. Till femnyheterna ska degen vara på bordet. Halv sex kommer Eva in och då blir det fika. Klockan sex drar jag igång vetedegen, den är klar till halv åtta då jag tar mitt kaffe och wienerbröd. Sedan blir det matbröd, tårtor, kontorsjobb och annat. Klockan sex låser vi och går hem. En arbetsvecka under 70 timmar är ovanlig.
Du fyller 65 nästa år. Går du i pension då?
– Hehe, det vågar jag inte säga, det är många som räknar med att jag ska köra på några år till. Jag har inte riktigt bestämt mig, vi funderar på lite olika möjligheter men inget är klart ännu.
Dina föräldrar startade verksamheten 1946. Om två år är det 70-årsjubileum. Kommer Café Bygård att vandra vidare i familjen?
– Nej, så blir det inte. De har sina utbildningar och sina jobb och är inte intresserade att ta över med allt vad det innebär. Det kommer nog att bli vemodigt den dagen vi lämnar. Hade vi varit på någon bakgata i stan hade det bara varit att klappa igen och gå, här blir det annorlunda med alla gamla anor och allt.
Till sist: Hur firar du kanelbullens dag?
– Jag bakar bullar. Och sen måste jag ju smaka av dem.