Dubbelt upp av Z

Det är inte ofta man har chans att få se två mästare som solister i samma konsert. Inte heller att de faktiskt också tagit sig tid att repetera in några stycken tillsammans. Men när Zakhar Bron och Zoran Dukic möts har de gett sig i kast med några av Paganinis främsta sonater för violin och gitarr.
Av kompositionstekniska skäl blir det förstås Bron som för och Dukic får finna sig i att följa. Det är kanske det enda som känns lite tråkigt med denna eminenta fusion.
Men Dukic visar å andra sidan framfötterna i solostycket av Antonio Jose. För trots att den akustiska gitarren är ett i jämförelse med andra stränginstrument ganska stumt instrument lyckas Dukic fånga klanger i hela registret. Flageoletterna kvittrar muntert i menuetten och första satsens mörka toner får ett glödande djup. I den pärlande finalens komplicerade tonflöden rör sig hans fingrar nästan omänskligt snabbt. Nästan så att man börjar kika efter om han månne har en tredje hand att tillgå.

Men Zakhar Bron är trots Dukics mästerliga gitarrspel för mig ändå kvällens höjdpunkt. Han får husera fritt i konsertens första halva och har valt en bred repertoar med allt ifrån klassisk Elgar med vissa experimentella inslag till drömska Brahms-strofer och medryckande polska folkdanser.
Mycket av den musik han valt har en sak gemensam. Den bär spår av österländska skalor, svårmodets glissandon och folkliga tongångar. Men mitt i alltihop visar också Bron att han har sinne för humor, i oväntade små överraskningar som får publiken att jubla.
Visserligen är Bron oerhört skicklig teknisk, något annat går inte att påstå. Men hans främsta styrka är den känsla han förmår frambringa ur sin violin, hur han tolkar musiken och ger den nya dimensioner.
Det tycker jag är en av de främsta egenskaper en musiker kan besitta.

Dubbelt upp av Z

KONSERTZoran Dukic, gitarr, Zakhar Bron, violinIrina Vinogradova, pianoPiteå stads kyrkaFredag den 4 juli