Och så öppnas den och vi tas emot av mörkklädda kvinnor som påminner om strikta servitriser. De bjuder på ett glas porlande dryck, går omkring och rättar till borddukar och stolar när de inte har händerna på ryggen och vi vet inte riktigt om den första föreställningen redan har börjat.
Det har den och vi läser på programmet att det är nio kvinnor från Haparanda, Luleå och Ludvika som är först ut. De strikta varelserna klättrar upp i de djupa fönstersmygarna, drar för gardinerna.
Medan en video visar kvinnor med gult runt munnen och som uttrycker något entonigt börjar det hända saker runtom i den stora festivitetssalen. Som publik är vi en del av detta konstverk, eller åtminstone kanske en del av tavlans hörn.
På bordet vi sitter runt stiger en svartklädd kvinna upp och massakrerar Bibeln medan hon med jämna mellanrum uttrycker meningar där "herre" återkommer. Hon slår hål i Bibelns sidor med hålslaget och hon arbetar intensivt tills bokverket är krossat.
I andra delar av salen har socker en central roll. En kvinna täcks över med strösocker, en annan kvinna går runt och häller strösocker i händerna på publiken innan hon stående häller socker över sig själv. I en tredje del i verket sitter en kvinna med en stor skål vindruvor och polerar frenetiskt de mörka druvorna.
Publiken förundras och skrattar ibland åt badandet i socker. Konstnärerna som utför detta är allvarliga, sånär som på kvinnan som täcks av strösockret. Denna performance har inget namn och publiken får fri tolkning av det där med Bibeln, sockret och polerade druvor.
I andra avsnittet är det en person, Ulrika Nuottaniemi, född i Luleå och nu verksam i Stockholm som står för konsten. Hon tar på sig rullskridskor, åker några varv innan hon med en over head-projektor ger sig på festivitetssalens stora målning av en kvinna, som hon ritar av på plastfilmen och håller liksom en anförande, på engelska. Festivitetssalens bristande akustik gör det dock svårt för publiken att följa med.
Nathalie Mba Bikoro från Gabon avslutar denna extravaganza med något som griper publiken. Också här sker det med en video som bakgrund. Den visar scener från hennes hemland, ibland av militärer, ibland av folkliga danser och fester.
Nathalie Mba Bikoro tar plats på ett bord med huvudet i en hink med vatten. I den finns det också äpplen. Hon biter äppelbitar och spottar frustande ut dem mot publiken. Sedan väntar något som liknar något av ett gatlopp eller Golgatavandring, där det ömsom hoppas hopprep och däremellan bjuds på frukter med spikar istuckna. Hon spottar spik och hoppar och blir alltmera naken under detta gatlopp innan hon står i givakt och gör honnör. Performancen avslutas sedan med hur hon på alla fyra går tillbaka till där det började.
Nathalie Mba Bikoro är enligt programbladet "en av de hetaste performancekonstnärerna i världen" och det är helt klart att hennes avslutning är det känslomässigt starkaste denna kväll. Det är mjukt, men också hårt och naket, inte bara bokstavligt. Det är inte att undra på att hennes bara fötter lämnar små blodspår bland det spillda sockret på festivitetssalens parkett.
Performance är upplevelse som vill nå utöver de vanliga konstformerna. Det gör den denna kväll.