Klassisk Ronja

Ronja Rövardotter är en av Astrid Lindgrens mest älskade barnsagor. Historien om den elvaåriga flickan som lever lika mycket med sin rövarfamilj som ute i skogen bland djur och övernaturliga väsen, som trots sin unga ålder vågar säga vad hon tycker och hellre dör än ger upp sina ideal, på barns vis när allt är svart eller vitt. Och så finns där förstås vänskapen med Birk, den jämnårige kamraten som råkar vara son till Ronjas pappas edsvurne fiende Borka.
Ronja Rövardotter är lika mycket en berättelse om mod och styrka, som det är en slags Romeo och Julia-saga som handlar om hur svåra relationer kan vara. Men den lär också barn att om man bara vågar kämpa för det som är rätt kan slutet bli lyckligt.
Norrbottensteaterns version av Ronja Rövardotter liknar i mångt och mycket den välkända filmatiseringen av Tage Danielsson från 1984. Historien är förstås densamma, karaktärsdragen, kläderna, sångerna och gestaltningen likaså. Trots att jag kan tycka att det är viktigt att teatrar gör sin egen tolkning av den berättelse de spelar kan jag ha full förtsåelse varför man gjort det här valet i det här sammanhanget. För eftersom filmen Ronja Rövardotter redan setts av de flesta barnen som besöker teaterföreställningen har de redan skapat en bild av hur Ronja ska berättas. Då kan det vara viktigt för teaterns egen skull att sätta upp något liknande. Där känner barnen sig trygga i berättelsen och kan på så sätt komma att uppskatta själva upplevelsen av teatern. Det i sin tur kan locka till många fler teaterbesök för de unga.

Skådespelarensemblen lyckas mycket bra i sina roller; Maja Runeberg gör en energisk Ronja med nära till känslorna, mer trovärdig som elvaåring än filmversionens lite buttra rövardotter. Anton Raukolas Birk är både lekfull och underbart lillgammal. Roger Storms Mattis är härligt lynnig, medan Mikael Odhag tolkar Skalleper fullkomligt lysande.
En annan mycket uppskattad del av föreställningen är de oerhört smarta sceniska lösningarna. Med bara en enda scen och enkel, men genomtänkt rekvisita lyckas man skapa allt från borgar till skogar och älvar. DET är teater som bäst.