Premiären går den 18 juli klockan 07.00, men vi är med på en repetition. Som deltagare måste man klä sig i kostym, vitskjorta och slips eller fluga. Damerna ska också vara festklädda, lång klänning eller kavaj.
Starten sker på piren i Ettans småbåtshamn där ett frukostbord väntar. Efter frukost blir det ögonbindel på för alla fyra deltagarna, för fler blir det inte. Sedan instigning i buss och föreställningen kan börja.
- Det bär iväg till en plats där vi tar oss upp på en hög höjd. Då tar vi av ögonbindlarna och de får se stan ur ett annat perspektiv, säger Sofia Breimo.
Det är hon och Stina Engman som genomför denna performance, för deltagarna till platsen och lotsar de ögonbindelförsedda uppför trappor och över trösklar, in i rum och ut ur rum.
Vi låter oss bli ickeseende när Stina Engman sätter på ögonbindeln. Det är lite otäckt att gå utan att se även om det finns någon som håller i handen och placerar den andra på den lotsades rygg.
- Vi har övat och det går bra för oss två att lotsa fyra som inte kan se något, säger Stina Engman.
Och visst går det, om än stegen blir försiktiga. Vi kommer så ut igen, luften känns lite renare och ögonbindeln åker av. Nu kan vi se Luleå från ett ovanligt perspektiv.
- Du kan titta i den här också, säger Sofia Breimo och erbjuder en kikare.
Vi ser ut över staden, Storgatan som inte vaknat till vardagsliv, mot domkyrkan som ännu reser sig högst på stadshalvön. Vid gamla malmkajen vilar tre isbrytare efter vinterns insats.
Sedan går färden vidare, till fots till Köpmangatan 65. Huset är tomt för det ska rivas. Där inne träffar vi tonsättaren Lisa Stenberg.
- Jag spelar in huset egna ljud och har hållit på i tre dagar, säger hon.
Hon har små kontaktmikrofoner och denna dag är de fästade på en av balkongernas golv.
- Jag vill spela in stomljudet.
Hon har också placerat mikrofoner i stuprören.
- Ett tomt hus är ju ganska ljudlöst, men det finns ljud. Stuprören blev som gamla tiders hörlurar, de fångade upp massor med ljud.
Hon låter oss lyssna på inspelningar som hon gjort och bearbetat. Det är en ljudupplevelse, ljud med en stor rymd och spännande okända inslag som bryter av. Huset talar inte, det spelar med okända instrument.
- Jag vill berätta om det här gamla 1800-talshusets sista andetag, säger Lisa Stenberg om tomhetens symfoni på Köpmangatan 65 som hon ska bjuda de fyra festklädda deltagarna på.
Andra inslag i denna performance är också inspelat. Det är några äldre damer på Mjölkudden som berättar hur det var förr i staden. Och så blir det performance under vandringen.
- Vad det blir vet vi inte för det är vi inte klara med, säger Sofia Breimo.
Men varför en stadsvandring som performance?
- Jag jobbar mycket utifrån platser. Det här är ju en mänsklig framställning av en plats, Luleå. Nu är jag nyinflyttad och det är ett sätt att rota mig själv i stan. Själv har jag deltagit i andra stadsvandringar. I Finland är det en vanlig performance, men senast gjorde jag en i Göteborg, säger Sofia Breimo.
Och den som är nyfiken, vill provsmaka denna performance Se stan, kan göra det under helgens Pride-festival på lördag kl 12.30 i Stadsparken.