Och så här förklarar han konstarten:
- Det är jazzmusik med fiol och dragspel. Det går mycket bra. I kapellet har vi dragspel, piano och kontrabas och sedan spelar jag lite trumma på en telefonkatalog som jag vispar på. Det är inte min uppfinning. Det var Quincy Jones som uppfann trumma på telefonkatalog för 50 år sedan när han ledde Sveriges radio storband.
Men M. A. Numminen lyfter fram det ovanliga instrumentet på ett speciellt sätt.
- Jag ger ett solo på telefonkatalogen.
Även om han under Swedish Jazz Celebration i Luleå blir ett kanske något annorlunda inslag, så är inte jazzmusiken främmande för denne i svenska ögon så typiske finländare.
- Det är inte så ofta jag framträder i jazzsammanhang, men det händer då och då och även i i Tyskland. Efter Luleå blir det Tyskland och sedan en alternativfestival i Paris. Där blir det samma traktat och svit i Ludvig Wittgenstein som jag ger här i Luleå.
Jazzen fick dock tidigt en roll i M. A. Numminens liv.
- Mitt musikintresse började med jazz när jag var 13 år, började spela trummor när jag var 15 och vid 16 kom den klassiska musiken. Sedan popmusiken. När jag gick på Helsingfors universitet blev jag av sociologiska skäl intresserad av rock och tango och då var jag 24 år, säger han och beskriver sin musikhistoria.
Men det finns andra sidor också hos denne finländare. Han har också skrivit dramatik och böcker och han håller akademiska föredrag.
- När jag har blivit äldre har jag lämnat en del konstarter. Nu är det bara skrivandet och och komponerandet kvar. Jag komponerar så svår musik, avantgardeklassisk, som inte är kommersiellt gångbar och det går inte att leva på.
Karriären i kultur-Finland kröns i maj när han blir hedersdoktor vid Åbo akademi.
- Att en undergroundman som jag blir hedersdoktor låter nog ovanligt, men jag har i många år samarbetat med Åbo akademi. Under våren två föredrag om sociologi och i maj ett om filosofi och Wittgenstein. Jag tycker om att hålla föredrag, gärna på tyska eller svenska, men Finland är inte så intresserad av mig för där har jag varit så länge på banan. Här i Sverige och Tyskland kan jag göra det jag verkligen vill.
Ett möte med denne oförskämt ungdomlige 71-åriga kan inte göras utan att Gummiboll kommer på tal, låten som blev M. A. Numminens svenska genombrott.
- Den är ett måste här i Sverige. Om det krävs får det bli i en jazzversion i Kulturens hus. En bra idé som jag inte tänkt på. Det tackar jag för, säger Mauri Antero och drar iväg med resväskan till hotellet.