"Plaza suite" utan desperata hemmafruar

För över 40 år sedan stod den unge Jan de Laval på Vasans scen i en biroll i teaterpjäsen Plaza Suite. Något senare skulle han komma in på scenskolan och bli både regissör och skådespelare, men just då var det Sif Ruud och Gunnar Björnstrand som innehade huvudrollerna.
I dag har Jan de Laval drivit sitt produktionsbolag Nöjeshunden i över tjugo år och nu tar han sig an Neil Simons Plaza Suite igen - som regissör. Huvudrollerna spelas denna gång av Lill Lindfors och Tomas Bolme.
- Lill och jag har känt varandra sedan 1980, då vi jobbade samtidigt på Maxim som hon ägde tillsammans med Magnus och Brasse. Jag gjorde en familjeföreställning som hette Mallgrodan och hon spelade i Sugar. För en tid sedan pratade vi om att jobba ihop igen och hon ville att jag skulle hitta en pjäs åt henne som passade. Jag hade Plaza Suite i bakhuvudet direkt eftersom den uppfyller de krav jag har på turnerande teater. Först och främst ska det vara en riktigt bra pjäs, sedan ska den ha få skådisar och helst bara en dekor, säger Jan de Laval.
- Lill passar väldigt bra i den här produktionen eftersom det så tre olika historier som berättas och hon gör tre olika kvinnor. Det är roligt både för henne och för oss som ser den, för hon får vekrligen visa vad hon kan.

Plaza Suite skrevs av Neil Simon 1968 och handlar i huvudsak om tre episoder som vid olika tidpunkter utspelar sig i svit 719 på Plaza hotell i New York. I den första akten möter publiken en kvinna och en man som återvänder till det som var deras bröllopssvit för många år sedan, i hopp om att väcka kärleken till liv igen och reda ut mannens otrohetsaffärer. Den andra akten handlar om en berömd filmproducent som återförenas med en gammal flickvän i sviten i hopp om att förföra henne. Och den tredje akten är en dråplig farsartad bit, där ett förmöget par som står i begrepp att gifta bort sin dotter befinner sig i sviten på bröllopsdagens morgon. Problemet är bara att dottern - den blivande bruden - låst in sig i badrummet i panik...
- Det jag tagit med mig från 1969 då Per Gerhard regisserade mig i Plaza Suite är utan tvekan känslan av lyx. Den måste man försöka hitta i pjäsen eftersom den utspelar sig på ett av världens finaste hotell och handlar om människor som inte har några ekonomiska bekymmer utan enbart emotionella. Jag minns när vi gjorde den på Vasan, då fick vi varsin flaska dyr parfym eller rakvatten att använda, trots att ingen ur publiken kunde känna doften av den, säger de Laval och menar att föreställning kan vara nog så viktig även för skådespelare.
Det de Laval dock har valt att bortse från med 1969 års produktion i bakspegeln är den tidsandan.
- Komedier på den tiden var på något sätt naturligt manschauvinistiska. Det var inget konstigt i att alla tre kvinnor i pjäsen var hemmafruar eller att en direktör kunde ha tre blondier som slogs om att få vara hans älskarinna. Relationerna mellan man och kvinna i pjäsen kändes helt enkelt dammiga och otidsenliga, då kvinnan alltför ofta fick en offerroll. Jag och Lill har försökt ändra på det där.
- Överhuvudtaget har jag ofta jobbat så - tagit "ojämlika" pjäser och vänt upp och ned på dem, till exempel tagit en kvinna i 40-årsåldern som får ha tre läckerbitar till älskare. Men då blir det nästan tabu för publiken. Man ser så tydligt mönstren. Därför tycker jag att det är viktigt att engagera sig i jämställdhetsfrågor, säger de Laval.

Relationerna mellan karaktärerna är det centrala i Plaza Suite, och även något som Jan de Laval intresserar sig för. Han citerar Strindberg:
- "Mannen vill uppvakta och sätta kvinnan på piedestal och kvinnan vill bli uppvaktad och satt på piedestal. Ändå så går det inte". Mänskliga relationer, speciellt de mellan män och kvinnor, är intressanta. Jag är ingen "djuping", men jag försöker se kärnan i mänskliga reaktioner och sätta en skrattspegel på dem vi är.
- När jag var yngre ville jag göra annorlunda teater - man vill ju gärna göra "konstiga" saker när man är ung. Nu tycker jag om att göra underhållande teater där folk kan skratta både inkännande och medkännande. Min publik består ofta av de som tillhör samma ålderskategori som jag själv. Andra tar hand om de i småbarnsåldern eller 35-40-åringarna. Jag tar hand om de som har barnbarn.