Rotlöshetens stadsdel

Porsön i Luleå byggdes på 1970-talet för att snabbt ordna bostäder för den tekniska högskola som grundats. Det blev som Hisingen i Göteborg, en förort som de flesta flyttar vidare från. Sven Teglund har målat och Anders Teglund har diktat kring stadsdelen.

Anders Teglund och Sven Teglund ställer ut stadsdelen Porsön i akvarell och texter i Norrbottens museum.

Anders Teglund och Sven Teglund ställer ut stadsdelen Porsön i akvarell och texter i Norrbottens museum.

Foto: Göran Ström

Luleå2011-03-26 10:53

Konsten är att göra konst av det som inte är vackert. Stadsdelen Porsön är inte speciellt vacker, men Sven Teglund målar av sin stadsdel och hans akvareller av gator, busshållplatser, hyreshus, garage och parkerade husvagnar ger en stämning och närvarokänsla.

- Jag har målat natur, men jag tyckte att det skulle vara roligt att dokumentera Porsön där jag bott sedan 1988. Det är en stadsdel som många tycker är så fult fyrkantig. Under min vanliga kvällspromenad upptäckte jag ljuset efter klockan 18, ett orange artificiellt ljus, säger Sven Teglund om hur målningarna kom till.


Och ljuset finns där över stadsdelen i Sven Teglunds bilder, men där finns också återkommande texter av sonen Anders. De varvas med akvarellerna och ger ytterligare perspektiv på Porsön.

56-årige Sven Teglund bor kvar på Porsön medan 28-årige sonen Anders flyttat till Göteborg och Hisingen.

- Det är med Porsön som med Hisingen, stadsdelar som folk flyttar från, två passageområden. Det finns ingen äldre generation där, ingen mormor. Därför är det så lätt att flytta därifrån, gå vidare, säger Anders Teglund.

- Då blir det nästan kriminellt att bo kvar. På Porsön bor ju folk bara tillfälligt. Normen är att flytta vidare.

Porsön byggdes med erfarenheter av miljonprogrammet. Det som, blev fel med det skulle inte upprepas på Porsön, som också byggdes för de som inte hade feta plånböcker, inte krävde sjöutsikt och bilplats vid dörren.

- På Porsön fick inget byggas intill vattnet. Där lämnades lövslyn kvar för barnens skull. Det var spontan lek som gällde, säger Sven Teglund.

- Det var spännande som barn, många diken att upptäcka. Egentligen var det ganska bra att som barn växa upp på Porsön, säger Anders Teglund.

Så det är ingen klar tendens i far och sons utställning om Porsön, inget tydligt ställningstagande om stadsdelen blev bra eller inte bra.

- Egentligen byggdes det ganska bra, Porsön fungerar. Det byggdes låga hus och för ett socialt umgänge. Det blev gårdar med 60-70 människor och max 500 meter till barnomsorg, säger Sven Teglund.

- Nu byggs det för att locka de som kan betala för en bostad i centrum och med sjöutsikt, säger Anders Teglund.

Och efter snart 40 år börjar det också finnas en äldre, bofast generation i flyttarnas stadsdel. Kanske håller Porsön på att bli som Luleås andra stadsdelar.

- Nu börjar det finnas en mormor där, rötter som inte gör det lika enkelt att dra vidare, säger Anders Teglund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!